Herr talman! Det betänkande från försvarsutskot-
tet som vi i dag debatterar behandlar totalförsvarets
ledningssystem. I betänkandet redogör utskottet för en
omorganisation av Försvarsmaktens ledning, som
bl.a. innebär att en ny befattning som ställföreträdan-
de ÖB inrättas och att dagens s.k. försvarsgrenschefer
blir chefer för taktiska centrum. Den nya organisatio-
nen skall vara intagen den 1 juli 1998.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut gäller dock
bara inrättandet av två nya centrum i Försvarsmakten:
ett marincentrum i Haninge och ett flygvapencentrum
i Uppsala. De nya centrum som skall inrättas är en i
ett riksdagsperspektiv närmast bagatellartad fråge-
ställning i jämförelse med frågor som jag menar att
utskottet måste ställa sig med anledning av proposi-
tionen. Det är t.ex.: Vad får den föreslagna organisa-
tionsförändringen för effekt på den nödvändiga plura-
lismen i försvarsdebatten och ÖB:s makt? Hur påver-
kar den föreslagna organisationsförändringen det
nödvändiga helhetsgreppet över Försvarsmaktens
ledningssystem på olika nivåer som måste till?
Försvarsutskottet har tidigare uttalat att frågan om
den högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten
inte kan ses som en isolerad fråga. Den är en del av
utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut
om högkvartersorganisationen blir därmed ett led i
såväl den politiska styrningen som hur Försvarsmak-
ten internt skall styras.
Miljöpartiet anser att det är väldigt dumt att rege-
ringen nu lägger fram ett förslag om förändringar -
inrättande av centrum och högkvarterets organisation
- innan man har tagit ett helhetsgrepp på hela För-
svarsmaktens ledningsstruktur. Det är någonting som
försvarsutskottet gång på gång efterlyst.
Utskottet anser att regeringen bör ta ett initiativ till
samlad översyn av totalförsvarets hela ledningssystem
och att detta bör ske skyndsamt och med parlamenta-
riskt inflytande. Det är ett steg i rätt riktning. Det är
som sagt inget nytt. Utskottet har förlorat tålamodet
efter att ha efterlyst en översyn sedan 1995.
Miljöpartiet vill gå längre, eller rättare sagt sätta
ned foten, i denna fråga och anser att en parlamenta-
risk utredning skyndsamt bör tillsättas med syfte att se
över hela ledningssystemet och ansvarsförhållanden
mellan de politiska nivåerna, alltså riksdag och depar-
tement, och myndigheten. Utredningen bör enligt vår
mening genomföras i ett totalförsvarsperspektiv. Vis-
sa resultat bör kunna föreläggas riksdagen under vå-
ren 1999. Detta måste till för att man skall kunna ta
ett helhetsgrepp på frågan om totalförsvarets utveck-
ling i den nya översyn, det nya försvarsbeslut eller
den utvidgade kontrollstation - eller vad vi än väljer
att kalla det - som Miljöpartiet anser måste till nästa
år.
Det vore önskvärt med en genomgripande utred-
ning som utmynnar i ett förslag som blir hållbart i
längden - så hållbart som det nu kan vara. Hur gör
man det? Man kan skapa förutsättningar för det ge-
nom att en majoritet av politiker är överens och att
militärledningen helst också är överens. Nu fattas en
mängd delbeslut som riskerar att rivas upp när väl den
översyn äntligen kommer till stånd som ett enigt för-
svarsutskott talar om.
Tills denna utredning genomförts avvisar vi rege-
ringens förslag om inrättande av nya centrum i För-
svarsmakten. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till
reservation nr 2.
Jag vill uppehålla mig litet vid ÖB:s makt, som
jag tycker är en viktig fråga.
År 1995 tillkallade försvarsministern en särskild
utredare för att genomföra en uppföljning och en
utvärdering av strukturförändringar inom Försvar-
smaktens verksamhetsområde. Utredningen kallades
UTFÖR. Den konstaterade en rad ganska obehagliga
fakta, bl.a. att besparingarna i ledningsorganisationen
endast har förverkligats till ca 50 %, att politiker,
Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har olika
uppfattningar om vad för mål man har och att utvär-
derings- och insynsverktyg fattas. UTFÖR-
utredningen konstaterade också att mycket få västlän-
der har en ÖB med så stor befogenhet i fredstid som
den svenska ÖB har i dag. Detta alltså innan föränd-
ringen av Försvarsmaktens ledning har genomförts.
Det är värt att begrunda resultatet av UTFÖR-
utredningen, inte minst mot bakgrund av att vi i Sve-
rige brukar använda oss av den demokratiska insynen
och ledningsmöjligheten över Försvarsmakten när vi
bedömer andra länder och deras demokratiska system.
Det är uppenbart att vi får en ökad förskjutning i
Sverige av makten från den politiska nivån till den
militära. Detta är ganska anmärkningsvärt, inte minst
när vi diskuterar stora brister i Försvarsmaktens eko-
nomi av olika anledningar.
I regeringens proposition inför försvarsbeslutet
hösten 1996 ville regeringen få fria händer att behand-
la UTFÖR-utredningen som den ville. Regeringen
skrev i propositionen att det bör ankomma på rege-
ringen att dra konsekvenser av utredningen. Rege-
ringen skrev i propositionen att riksdagen skall hållas
"informerad". Jo, man tackar. Regeringen skrev sena-
re i budgetpropositionen att det ankommer på rege-
ringen att omorganisera Försvarsmaktens ledning. Det
må vara hänt, men Miljöpartiet har i motioner många
gånger uttalat att det måste vara riksdagen som tar
ställning till de viktiga principerna i hur Försvarsmak-
tens ledning skall organiseras. Försvarsmaktens led-
ning kan inte ses som en isolerad del från den demo-
kratiska styrningen av Försvarsmakten, vilket riksda-
gen naturligtvis skall vara intresserad av.
Det är viktigt att den demokratiska insynen i och
kontrollen av Försvarsmakten är god. Politiker som
beslutar om och är ansvariga för anslag, prioriteringar
och den långsiktiga utvecklingen måste ges bilder och
motbilder av militären. Försvarsmaktens ledning,
beslutsvägar och interna diskussion i principiellt vik-
tiga frågor måste vara transparent. Det måste vara
möjligt för politiker att följa och fatta beslut utifrån
dessa.
Skillnaden mellan dagens organisation med en
militärledning där försvarsgrenscheferna ingår och
den föreslagna organisationen - som behandlas i
dagens betänkande - är bl.a. att "försvarsgrens-
cheferna" kan anmäla avvikande uppfattning gente-
mot ÖB. Det är många faktorer som påverkar hand-
lingsutrymmet - och därmed möjligheten för politiska
beslutsfattare att få bilder och motbilder - för de
personer som lyder under ÖB, t.ex. grad och beroen-
deförhållanden vad gäller karriärmöjligheter osv. ÖB
har i medierna kommenterat den förändrade ledningen
med att det nu "blir ett entydigt budskap från hög-
kvarteret".
Miljöpartiet ser med oro på hur makten koncentre-
ras inom Försvarsmakten. Däremot anser vi - och det
vill jag gärna betona - att det är positivt med en ökad
integration mellan försvarsgrenarna i syfte att nå ra-
tionaliserings- och samordningsvinster. Det är själv-
klart. Vi vill också verka för en integration på sikt
mellan ledningen för den militära delen och den civila
delen av totalförsvaret.
Herr talman! Detta är viktiga frågor om riksdagens
roll och den demokratiska styrningen av Försvarsmak-
ten. Jag vill återigen betona det nödvändiga med ett
helhetsgrepp på totalförsvarets styrning. Dessutom är
det nödvändigt med ett helhetsgrepp på riksdagens
möjligheter till styrning, uppföljning och insyn. Det
handlar alltså ytterst om demokratin.
Dagens beslut leder till en ytterligare fragmentise-
ring och en uppdelning av oerhört viktiga principiella
frågor som döljs av - som man möjligen från ett riks-
dagsperspektiv kan tycka - ganska harmlösa förslag
från regeringen om att inrätta dessa två nya centrum i
Försvarsmakten.