Fru talman! Jag får tacka finansministern för svaret, även om jag inte vet om jag ska skratta eller gråta över svaret.
Svaret inleddes med att "regeringens målsättning är att Sverige ska ha en konkurrenskraftig sjöfartsnäring". Det finns ingen som helst trovärdighet i det påståendet. Frågan har funnits på regeringens bord sedan 2006. Nu har regeringen sagt, som också framgick av svaret, att inget kommer att hända under den här regeringens mandatperiod. Två mandatperioder, drygt åtta år, har gått, och vi har vid ett flertal tillfällen fört en debatt i kammaren om att sjöfartsnäringen lider stort.
Under de första åren tyckte Anders Borg att det inte var något större problem eftersom utflaggningen inte var så stor, men från och med 2009 och framåt har vi sett det vi varnade för, nämligen en omfattande utflaggning från svenska rederiers sida i Sverige om inte samma konkurrensvillkor i skattehänseende införs för svensk sjöfart som inom EU i övrigt. Detta har inte finansministern brytt sig om. Svensk sjöfart genomgår nu den värsta krisen sedan andra världskriget, då fartyg torpederades ute i Atlanten. Det sker inte nu, men det som har hänt är att dryga 100 handelsfartyg har lämnat Sverige. 5 000 direkta jobb inom sjöfartsnäringen har försvunnit på bara fyra år. Därutöver finns indirekta arbetstillfällen, och rederinäringen har naturligtvis drabbats. Det maritima klustret kommer att bli allt mindre i Sverige.
Den betydligt mindre varvsnäringen i dag jämfört med tidigare år kommer successivt också att förminskas ytterligare eftersom utländska fartyg går till sina hemmahamnar, till exempel Köpenhamn eller Helsingfors och andra ställen där det finns varvskapacitet. Fartygen underhålls där i stället för i svenska hamnar.
Det här kommer sammanlagt att innebära stora förändringar för svensk sjöfart. Regeringens svar är att den utredning som lades fram 2006 dög inte, att frågan måste utredas ånyo och att beslut om en utredning fattades i januari i år.
Vad har hänt under tiden? Ingenting från regeringens sida. Man har inte presenterat några förslag till hur man ska komma till rätta med den utflaggning som pågår.
Det är sorgligt att se hur regeringen på detta passiva sätt och med ointresse för sjöfarten har låtit en hel näring mer eller mindre skrotas ned. Nu finns 78 svenskflaggade lastfartyg i fjärrfart, men ytterligare 15 kommer att flaggas ut. Vi vet att de länder som kommer att få utflaggningarna säger att de inte vill ha gammalt tonnage från svenska rederier. De vill ha de nybeställda fartygen. Det som blir kvar i Sverige är det gamla tonnaget, det som rostar och successivt kommer att upphöra. Så ser den svenska regeringens sjöfartspolitik ut i dag.