Herr talman! Turismen är viktig. Det är inte så
konstigt att vi som går upp och talar här säger så.
Turismen är vår tredje största exportnäring, som i dag
sysselsätter ungefär 200 000 människor i omkring
20 000 olika företag - däribland många småföretag.
Turismen omsätter också mycket pengar. Enligt
Riksskatteverket går omkring 60 % av omsättningen
tillbaka till näringen.
Det satsas också regionalpolitiska medel för att
gynna turism som en möjlig näring i avbefolkad gles-
bygd. Det gör det möjligt för människor att bo kvar i
sin hembygd.
Internationellt sett är turismen den snabbast väx-
ande näringen, och jag har all anledning att misstänka
att den trenden också kommer att gälla i Sverige.
Det råder i dag en bred uppfattning om att turist-
branschen lider av samordningsproblem. Näringsliv,
myndighet, kommuner och branschorganisationer
agerar i dag i en salig röra. Adekvata former för
branschsamverkan saknas. Det finns en mängd olika
aktörer med mycket olika perspektiv och olika för-
väntningar på näringen.
Den förra regeringen lade ned Sveriges turistråd,
eftersom man ansåg att branschen själv skulle kunna
finna bättre och effektivare samverkansformer än vad
rådet förmått göra med offentliga och beskattade
medel. Styrelsen för Sverigebilden har i stället utgjort
en nedbantad myndighetsfunktion, samtidigt som
Next Stop Sweden stått för branschsamverkan i bola-
giserad form.
Det som nu föreslås i propositionen innebär i
princip att Statens turistråd återupprättas.
Även om vi i Miljöpartiet delvis delar den kritik
som riktas mot den nuvarande konstruktionen, dvs. att
små intressenter inte kunnat hävda sig i Next-Stop-
Sweden-sammanhang, är vi inte beredda att dra riktigt
samma slutsats som regeringen. Stora delar av rese-
näringen har börjat inrikta sig på mer långsiktigt håll-
bar turism - både socialt, kulturellt och ekologiskt.
Intresset för kultur- och naturupplevelser i det lilla
formatet ökar. Det är vad konsumenterna i allt högre
utsträckning också efterfrågar.
Herr talman! Vid den utfrågning av representanter
av olika delar av turistnäringen som kulturutskottet
anordnade i våras frågade jag bl.a. om det inte kunde
finnas en motsättning mellan turism som en långsik-
tigt konkurrenskraftig näring och en hållbar utveck-
ling. Jag syftade då främst på ett kommersiellt miss-
bruk av allemansrätten. En representant för Sverige-
bilden redogjorde då för hur det på ett tidigt stadium
samarbetat med Naturvårdsverket för att lägga fast en
klar policy i dess upphandling av marknadsföring av
svensk natur. Vi i Miljöpartiet anser att adekvat be-
skrivning av allemansrätten alltid skall finnas med.
Eftersom intresset för naturturism ökar behövs ökat
statligt samarbete i den miljöpolitiska diskussionen.
Nästa steg är det ökade intresset för den rena
ekoturismen, dvs. turisten som vill ha hela sin resa
VDN-deklarerad. Här ligger tyvärr inte svenska före-
tag steget före, och det tycker branschen själv är synd.
Företag i andra länder visar i dag på större kunnande
när det gäller miljömedvetenhet än våra svenska före-
tag. Men viljan till ökat kunnande och ett långsiktigt
tänkande finns inom branschen. Med det minskar
naturligtvis risken för intressemotsättningar.
Världsnaturfonden gör den bedömningen att mil-
jöanpassningen av den konventionella turismen kom-
mer att gå relativt snabbt. Den pekar också på ökad
efterfrågan på ekoturism. Enligt Världsnaturfondens
definition är ekoturism ett samlande namn för en
småskalig turism med ambition att verka för natur-
skydd, kulturell förståelse och lokal utveckling. Där-
för tror vi i Miljöpartiet på de positiva incitament som
finns på marknaden och som den vill ha stöd för i sin
utveckling. Vi vill stärka det genom initialt stöd till
förändrad branschsamverkan i stället för att kväva det
i sin linda genom att staten än en gång går in och tar
över hela ansvaret.
På utlandsmarknaden anser vi att myndighetsfor-
men är en förutsättning för kontinuerlig, adekvat och
kvalitativ turistinformation. Men på hemmamarkna-
den anser vi inte att myndighetsfunktionen behöver
permanentas. Miljöpartiet föreslår ett anslag på 49,5
miljoner kronor under budgetperioden för turismfräm-
jande åtgärder. Anslaget till den nationellt riktade
verksamheten anser vi successivt skall trappas av, och
det statliga myndighetsområdet skall på sikt inskrän-
kas till samordning av statliga och kommunala kul-
tursatsningar till gagn för turismen i hela Sverige.
Herr talman! För att de regionalpolitiska medel
som anslås för turismnäring i glesbygd skall få en bra,
långsiktigt hållbar och verksam användning anser vi
att Glesbygdsmyndigheten, som finns mitt i Sverige,
har en viktig roll. Det finns ingen anledning att ett
återupprättat turistråd i Stockholm skall organisera en
ny samverkan mellan glesbygdskommuner när kontak-
terna redan finns och förvaltas väl av Glesbygds-
myndigheten. Eftersom Glesbygdsmyndigheten ligger
i Östersund finns också utmärkta möjligheter till ut-
vecklat samarbete med Mitthögskolan, vilket också
andra motionärer berör, som har specialkompetens på
området. Där finns också den turistdatabas som är en
stor potential för branschens utveckling. Även forsk-
ningsresurser skall kunna kopplas dit.
Det ligger självfallet i branschens eget intresse att
utvecklas. Statens roll skall vara att skapa förutsätt-
ningar för en sund och kvalitativ utveckling mot mil-
jöanpassning och ekoturism. Sverige har här utmärkta
förutsättningar att leva upp till vad som sägs i t.ex.
Världsnaturfondens fjärde budord för miljöanpassad
turism. Där sägs att kunskap om hur turism- eller
miljökonsekvensanalyser för exploateringsprojekt
förbättrar både de långsiktiga förutsättningarna för
turismen och de positiva effekterna av turism. I det
åttonde budordet om personalutbildning sägs att ut-
bildning om miljöanpassning av turismen, hur kun-
skapen omsätts i praktiskt arbete och fördelarna med
att anställa lokal personal på alla nivåer, ökar kvalite-
ten på resandet.
Vid den utfrågning jag tidigare nämnde passade
jag också på att fråga Ulf Dinkelspiel, vår tidigare
EU-förhandlare, om det Charlotta L Bjälkebring tidi-
gare berörde i sitt anförande, dvs. hur stor del av EU:s
strukturfonder som kan komma svensk turismnäring
till del och om kulturturismen kan ha några medel att
hämta därifrån.
Tyvärr kunde han inte ge något precist svar, men
han ansåg det självklart att sturkturfonderna kan an-
vändas för insatser i en region som tar sikte på att öka
turismen. Om det är möjligt att använda fondmedel
för andra insatser som mer indirekt främjar en region
är i dag ovisst, men vi får väl pröva.
Jag efterlyser också större kunskap och samord-
ning av en annan typ av turism. Om vi t.ex. lyckas få
en mässa till Stockholm om åderförkalkning anser jag
att det vore rimligt att samtidigt erbjuda möjligheter
till att få besöka vår förnämliga åldringsvård, som den
norra delen av Sverige använt sina skatteintäkter till
att utveckla, och inte endast erbjuda att se midnattsso-
len. Det finns helt världsunika projekt i bl.a. Jämtland
där de gamla själva är med och deltar aktivt i upp-
byggnad av sina egna ålderdomshem. Här finns det
goda möjligheter att koppla det stora med det lilla,
och utvecklingen ligger ännu i sin linda.
Det är just de sociala livsmönstren, naturen och
kulturen som har den stora dragningskraften på den
utländska turisten. En långsiktigt kvalitativ förändring
av turismens villkor behöver växa fram inifrån. Sta-
tens uppgift är att tillgodose förutsättningarna.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 avse-
ende mom. 1, reservation 3 avseende mom.5 samt
reservation 7 avseende mom.16.