Herr ålderspresident! När det gäller utländska förbindelser har Sverige redan tangerat det mål som har satts upp för energiunionen. Det har betalats av marknaden på marknadsmässiga grunder. Det som kanske kommer att ske mer inom energiunionen är att Sverige genom de medel som skattebetalarna har betalat in och som går vidare in i EU ska finansiera delar av de utlandsförbindelser som byggs mellan andra medlemsländer. Sverigedemokraterna tycker inte att det är en bra lösning att våra skattemedel ska finansiera denna utbyggnad, eller riskera att finansiera denna utbyggnad.
Men skatt måste tas ut efter bärkraft. Ingemar Nilsson har själv kunnat konstatera att denna bärkraft inte har funnits. Ändå återkommer man med skattehöjningar på 17 procent, och man försämrar villkoren ytterligare.
Även om man har en ren energimarknad måste man förhålla sig till det fysikaliska fenomenet att den energimängd som ska ställas till förfogande måste balanseras direkt av det som efterfrågas. Det måste finnas balans i varje givet ögonblick.
Det råder bekymmer med att en ökad produktion av intermittenta kraftslag kommer att äventyra leveranssäkerheten och den goda driftssäkerhet som vi hittills har haft och som åtminstone jag ser som en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla en god industriell konkurrenskraft framöver också. Då kan man inte blunda för detta. Det framstår för mig som mycket märkligt att man, trots att man vet om den svaga lönsamheten, återkommer med skattehöjningar på 17 procent och att man med den ekonomiska politiken raserar förutsättningarna. Hade man behov av dessa medel rent finansiellt hade man kunnat ta ut dem på andra kraftslag också där det inte finns någon form av produktionsskatt eller någon skatt på den effekt som finns installerad. Det är bara vattenkraften och kärnkraften som har det. I sådana fall är diskussionen snarare att det kanske ska åläggas även intermittenta kraftslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av elnätsverksamhet
Men frågan är: Är det rimligt att man genom den ekonomiska politiken påverkar förutsättningarna för driftssäkerheten?