Herr ålderspresident! I förra veckan var Miljöpartiet ett av de få partier som gick ut och välkomnade beskedet att fullt fungerande kärnkraftverk stängs i förtid. I vissa medier fanns tillägget att det rådde någon form av feststämning. Jag kan i så fall bara beklaga att man hanterar energipolitiken på det sättet.
Jag tänkte inte i den här repliken säga något om kärnkraften utan i stället ta upp problemet med de flaskhalsar som finns för kraftöverföring, för att klara av effektsituationen i södra Sverige nu när de kommer att tappa anläggningar, oavsett om de fälls i förtid eller faller ut av åldersskäl.
I Sverige tillämpas inte nätkoder fullt ut för vindkraften. På kontinenten finns en lång sådan tradition. Man har varit nödd och tvungen att ställa krav på reaktiv effektstyrning för vindkraftverken och sett till att vindkraften bidrar till nätstabiliteten. Därmed har man kunnat upprätthålla tillgången på reaktiv effekt under dygnets alla timmar.
En rimlig utgångspunkt är att elkvalitetskrav ska gälla för alla typer av kraftgenerering, speciellt när regeringen har ambitionen att kraftigt öka el med låg kvalitet. En fråga som infinner sig är om det inte i så fall är dags att även från politiskt håll ställa hårdare krav på vindkraftsproducenterna, att de ska vara med och försörja elnäten med reaktiv effekt. Om man inte är villig att göra det är frågan hur man annars ska lösa den reaktiva effektsituationen framöver.