Värderade talman! Det här är inte tillfället för nå-
gon stor ideologisk debatt om kulturpolitiken. Jag
tycker ändå att ett yttrande från Charlotta Bjälkebring
om farhågor inför en borgerlig politik i kultursam-
manhang inte kan få stå helt obemött. Därför begärde
jag ordet.
Kulturpolitiken är ju faktiskt det område i riksda-
gens ärenden som har störst överensstämmelse mellan
partierna. Det är sällan som vi har uppslitande debat-
ter om kulturfrågorna. Den ena kulturministern efter
den andra har genomfört försvar för kulturområdet.
För en folkpartist känns det angeläget att i det här
sammanhanget nämna både Jan-Erik Wickström och
Birgit Friggebo, som skötte Kulturdepartementet
under ett antal år. Jag tror faktiskt att dåvarande
Vänsterpartiet kommunisterna ställde upp på de allra
flesta idéer som vi hade.
Det finns naturligtvis en viss hotbild när det gäller
en borgerlig kulturpolitik om vi skulle gå efter de
förslag som vi har presenterat här nu. Det har vi haft
debatt om tidigare, så jag skall inte ta upp det nu.
På visst sätt kan jag dock förstå Charlotta Bjälke-
bring om hon markerar att skiljelinjen inom svensk
kulturpolitik går mellan Moderata samlingspartiet och
övriga partier. Jag kan känna viss sympati för det.
Men när det väl blir en regering med inflytande från
de borgerliga partierna är jag alldeles övertygad om
att samma överensstämmelse som vi har haft hittills
skall gälla även i fortsättningen. Där ser jag inte Mo-
derata samlingspartiet som något hot.