Fru talman! Edward Riedl är ju moderat. Det finns vissa saker som moderater brukar framhäva att de tycker mycket om, exempelvis kungen, skatteavdrag för höginkomsttagare och nedskärningar i välfärden. Även marknader och konkurrensen på dem är sådant som moderater gärna lyfter fram.
Om man undersöker detta lite närmare visar det sig dock att det finns starka indikationer på att Moderaterna framför allt är intresserade av detta som teori, eller som fantasi, och att de i många viktiga och verkliga sammanhang är mer kallsinniga eller direkt fientliga.
Nu när vi har en inflationskris ser vi hur den konkreta konkurrenssituationen på vissa marknader gör att inflationen blir högre där. Genom den marknadsmakt som vissa starka aktörer besitter övervältras hela inflationstrycket och mer därtill på konsumenterna. Detta gäller inom matvarubranschen, där vi har ett fåtal jättar som styr en stor del av kedjan. De klarar sig utmärkt, medan vanliga konsumenter klarar sig mindre bra. Vi ser det inte minst inom banksektorn, där bankerna har stora marginaler mellan inlåning och utlåning. Detta ger dem klirr i kassan men utgör ett enormt problem för miljoner hushåll i Sverige.
På dessa områden har det presenterats konkreta förslag, bland annat av Vänsterpartiet men också av andra, på hur de faktiska marknaderna - alltså inte idén om dem utan de faktiska marknaderna - skulle kunna omregleras och hur konkurrensen skulle kunna bli bättre. Moderaterna har dock med högt tonläge avvisat alla dessa förslag och i stället värnat vikten av att göra ingenting.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga Edward Riedl: Vore det inte bättre att vara mer ärlig med att det inte är konkurrensen som Moderaterna omhuldar utan möjligheten för de bättre bemedlade att alltid och i alla lägen berika sig mer?