Herr talman! Man kan alltid fundera över om
kommunen med sitt ansvar verkligen kan få skicka
människor långt bort från deras närmiljö, för jag
trodde att lite grann av ansvaret i psykiatrireformen
var att vården skulle ske i närmiljön där människor
känner sig trygga.
Det finns två olika bilder, tyvärr, av psykiatrin.
Man får en bild när man pratar med anhöriga till
psykiskt sjuka som upplever att den inte fungerar och
att de inte får hjälp och stöd i den utsträckning som
de skulle behöva. Sedan finns det fina delar i psykiat-
rin som verkligen fungerar. Jag tror att om man frågar
ett antal människor som behöver vård får man nog
väldigt olika bild av hur vården fungerar i dag.
Jag är oerhört orolig för patientsäkerheten. Kan en
patient känna sig säker och trygg i dag inom vården?
Har vården tillräckligt med kompetent personal för att
man ska kunna känna sig trygg? Om detta borde det
faktiskt göras någon form av utredning, nu när det
dels är så mycket personal som är utbränd, dels per-
sonal som slussas runt via vårdföretag och man inte
har tillräckligt mycket fast anställd personal längre.