Fru talman! Departementet har tagit del av Vi Bil-
ägares undersökning av bilägandekostnader. Under-
sökningen gäller kostnader för att köra fabriksnya
bilar under de tre första åren. Undersökningen kon-
staterar att den i särklass viktigaste faktorn för den
totala milkostnaden är värdeminskningen. I andra
hand lyfter man fram bränsleförbrukningen och
eventuell avsaknad av vagnskadegaranti. Man har
inte studerat skatternas betydelse specifikt.
Utan att gå in något närmare i diskussionen om
vägtrafikskatter, vilket ju är finansministerns område,
kan ändå konstateras att de svenska skatterna på
ägande och inköp av bil är mycket låga. Försäljnings-
skatten är sedan flera år slopad. Och den årliga for-
donsskatten är i sammanhanget måttlig.
Däremot är skatten på att använda bilen, dvs.
drivmedelsskatten, av påtaglig betydelse i samman-
hanget.
Låt oss då konstatera att det inte finns något direkt
samband mellan låga kostnader för att äga bil och
trafiksäkerhet. Att installera säkerhetsbälte och
krockkudde gör inte fordonet billigare, men det gör
det avsevärt mer krocksäkert. Att sänka bensinskatten
för att göra transportsystemet säkrare är knappast ett
verksamt medel. Det kunde visserligen leda till att
något större och säkrare bilar används, men de positi-
va trafiksäkerhetseffekterna av detta torde motverkas
av ökad trafik.
Nyckeln till en positiv utveckling inom området är
som jag tidigare framhållit snarast att stimulera an-
vändningen av nya tekniska lösningar för trafiksäker-
het.
Det kan mycket väl finnas innovativa sätt att ut-
veckla vägtrafikbeskattningen för att gynna trafiksä-
kerheten. Kanske finns det anledning att gynna säkra
fordon genom en differentiering av fordonsskatt eller
liknande. Min förhoppning är naturligtvis att den
sittande Vägtrafikskatteutredningen lägger fram goda
förslag inom området.