Fru talman! Dagens ärende avser utgiftsområdet
Invandrare och flyktingar och pengarna till detta
område. Här har vi två reservationer och ett särskilt
yttrande, och det är dem jag kommer att koncentrera
det här inlägget till.
Som utgångspunkt ligger naturligtvis Folkpartiets
flykting- och invandrarpolitik. Den utgår från männi-
skors rätt att få en fristad om de utsätts för förföljelse.
De har rätt till ett människovärdigt mottagande, och
de skall ha rätt att få den hjälp och det stöd de behö-
ver för att integreras i det nya landet.
Här är Genèvekonventionen otillräcklig. Vi kom-
mer att föra fram i nästa mera principiella debatt att vi
behöver en ny konvention som skydd, t.ex. i mass-
flyktsituationer.
Det dyker ständigt upp nya fall där man inte får
det skydd man behöver. Vi har nu i veckan bevittnat
ett. En homosexuell iranier höll på att utvisas. Nu
hoppas jag att det håller på att lösa sig, för Iran är ju
ett av de mest fientliga länderna som finns på denna
jord när det gäller homosexuella, och straffet är där
mycket högt om någon befinns vara homosexuell.
Så till våra reservationer. Vi har reservation nr 1,
om direktvalda statsdelsnämnder. Det är ett lågt val-
deltagande bland våra invandrare och flyktingar. Vi
anser att kan man ha större möjlighet till direktdemo-
krati, kan man ha ett direktval till statsdelsnämnder-
na, skulle man nog öka valdeltagandet i den gruppen.
Jag yrkar bifall till reservation 1 under mom. 4.
Den andra reservationen gäller tortyrskador. Att
torteras är ju att bli kränkt i sitt allra innersta, och
följderna av detta är mycket allvarliga. Även om det
inte syns några ärr utanpå sätter det här ärr i själen.
Undersökningar visar att uppemot 20-25 % av de
människor som lever som flyktingar i Sverige har
utsatts för tortyr. De har kommit från ett sjuttiotal
olika länder. Det är framför allt från Iran och Irak
som de har kommit, men också från områden inom
det forna Jugoslavien och naturligtvis enstaka fall
från en lång rad länder.
Jag vill här läsa upp ett vittnesmål för att alla skall
känna vad det verkligen betyder. Så här skriver en
person som har upplevt tortyr:
"Från den lokal, där de höll oss fängslade, kunde
jag dag ut och dag in bevittna hur man förde ut fångar
ut på gården där de sedan avrättades. Ute på gården
stod ett stort gammalt träd, men långa grenar som gav
skugga från solen. Samma träd hade tidigare varit en
rofylld samlingsplats dit människor gick med glädje
och lugn och ro i själen. Nu fick det istället ta emot
blodstänk från de som avrättades med gevärskulor
och dess ståtliga grenar fick stå till tjänst för de rep
man hängde fångarna i. Kropparna lämnades kvar till
beskådning varje morgon.
Så blev det då min tur. Jag fördes ut och ställdes
upp vid trädet. Jag var försedd med ögonbindel, jag
hörde skottet och jag kände något varmt, vått rinna
nerför mina ben innan jag dog. Det var inte blod, jag
hade kissat på mig. Jag var inte död, jag hade svim-
mat av skräck. Trädet fick ta emot min kula. Mening-
en var inte att ta livet av mig utan att skrämma livet
ur mig för all framtid."
Det är med sådana upplevelser som många flyk-
tingar kommer till Sverige, och de sätter ärr i själen
som vi i sjukvården inte förmår upptäcka på grund av
kunskapsbrister. Det är att göra svensk hälso- och
sjukvård och flyktingmottagandet bättre rustat för att
möta människor med de här livsupplevelserna som vi
har skrivit den här reservationen. Vi talar om kun-
skapshöjande insatser, att man lokalt skriver po-
licyprogram för hur primärvård och kommun skall
arbeta för att på bästa sätt stödja och rehabilitera de
här människorna. Vi tar också upp behovet av forsk-
ning kring tortyr och sådana här trauman, hur man
bäst kan hjälpa människorna att leva vidare. Vi tar
därmed också upp de speciella behov som flyktingar
med tortyrupplevelser kan ha när det gäller att lära sig
svenska språket. Det finns speciella problem med
detta.
Det är därför som vi har tagit upp det här i vår
motion och i vår reservation. Det här är ett delvis
glömt och gömt problem. Om vi skall ge våra flyk-
tingar med tortyrupplevelser en god start här i Sverige
måste vi ha en kunnig personal som tar emot dem och
ha en kunskap i samhället om vad tortyrskador kan
leda till.
Med det yrkar jag bifall till reservation 7 under
mom. 12 till betänkandet.