Fru talman! Jag kritiserar egentligen primärt inte
AMS utan Björn Rosengren. Det blir sällan helt kon-
struktivt i denna typ av debatter. Jag kritiserar eller
berör över huvud taget inte den regering som Björn
Rosengren inte har varit med i utan den som han är
med i, för det är där han är ansvarig för den arbets-
marknadspolitik som bedrivs.
Jag tyckte att man på Dagens Industri räknade på
ett ganska intressant sätt när man lade ihop kostna-
derna för förmedlingen av jobb och administration
och jämförde det med resultatet.
Man kan fråga sig vad som är önskat resultat. För
mig är det att få ut människor i arbete igen. Det tyck-
er jag är det viktigaste resultatet. Det är mot den bak-
grunden som jag är kritisk mot ett system där bara
15 % av dem som fick jobb fick det genom den ar-
betsförmedling vi har. Jag tycker att den fungerar för
dåligt.
Det Rosengrens tyska partivänner kritiserade var
ett system där bara var femte som fick jobb fick det
genom arbetsförmedlingen. Jag tycker att det är rätt
relevanta jämförelser. Det är att hjälpa människor att
komma ut i arbete som är den viktigaste uppgiften för
arbetsmarknadspolitiken.
Jag vill varken avskaffa den eller förmedlingen av
arbete, utan jag vill att förmedlingen ska bli bättre.
Det verkar Björn Rosengren inte vara särskilt intres-
serad av. Han verkar trivas ganska bra med det sys-
tem som vi har, där bara ungefär var sjätte rekrytering
är arbetsförmedlingens förtjänst.
Om Björn Rosengren skulle komma till arbets-
marknadsutskottet lite oftare - mig veterligen har det
inte hänt under mandatperioden - skulle han få vara
med om de redovisningar som generaldirektören gör
av olika mätningar. Där ser man att personalen har en
inställning. Den är ofta ganska nöjd med hur det fun-
gerar. Men de jobbsökande eller inskrivna - särskilt
de långtidsinskrivna - är inte lika nöjda. Det är de jag
tycker är viktigast.
I de borgerliga förslagen diskuterar vi en s.k. om-
ställningspeng. Såvitt jag förstår är det detta man har
infört i Tyskland. Den som behöver och vill ha ett
jobb kan ta med sig lite av sitt anslag och gå till olika
instanser som kan hjälpa honom eller henne att hitta
ett jobb. Det verkar finnas en efterfrågan på det, ef-
tersom det är så många som inte lyckas få jobb via
arbetsförmedlingen.
I Skärholmen i Stockholm ger försöket med
jobbcenter lyckade resultat. Arbetslösa får gå max
fem dagar utan jobb, och kommunen tar hjälp bl.a. av
privata bemanningsföretag för att hitta jobb. Jag tyck-
er att det fungerar bra, men det är bara två exempel på
förslag för att uppnå bättre arbetsförmedling. Det
borde egentligen inte vara mitt jobb att föreslå olika
förbättringar. Poängen med min interpellation är att
Björn Rosengren ska göra det.
Han har dessvärre en antiborgerlig ryggmärgsre-
flex som gör, och det förstår jag, att han aldrig kom-
mer att hålla med mig i sak. Men det var därför jag
tog upp internationella exempel. Det var därför jag
tog upp problemet att vi, som OECD ser det, ligger
tolva i EU. Från hans partikamrater i Tyskland kom-
mer en öppning. De tycker eventuellt att vi ska ha en
omställningspeng för att uppnå bättre effektivitet i
arbetsförmedlingen.
Vad är då det? Jo, det är att kunna hjälpa fler
människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden
och få riktiga jobb. 700 000 människor kan inte gå till
riktiga jobb i dag av flera olika anledningar, som vi
har debatterat i kammaren en massa gånger.
Det jag fortfarande undrar är vad Björn Rosengren
vill göra för att ge fler möjlighet att få jobb genom en
mer effektiv arbetsförmedling.