Herr talman! Jag tackar ledamoten Carvalho för svaret. Jag fick faktiskt ett svar, vilket jag är nöjd med.
Vi tänker ganska lika när det gäller hur man ska få bukt med det här. Det handlar om resurser och om att vara observant och hålla koll på de tecken på oro som finns, och det är bra.
Ledamoten sa att det saknas resurser. Ponera att det i Stockholm finns 1 000 barn i unga tonåren som är i farozonen. Det innebär att väldigt många barn ska kontrolleras.
Frågan är: Finns det pengar för detta, om det nu är pengar som saknas? Finns det rätt människor som ska ombesörja den här kontrollen? Det går inte att ta vem som helst, vilket är tydligt på HVB-hemmen i dag. All personal där är inte lämplig. Det märks också skillnad när till exempel HVB-hem, Sis-hem och häkten har rätt personal. En enskild personal kan själv ändra en ung mans inställning till kriminalitet. Det handlar alltså om att hitta rätt person.
Jag säger det igen: Vi vill alla ha fred på jorden, men frågan är hur det ska gå till. Det är lite samma sak här: Var ska de här resurserna hittas? Var ska de komma ifrån? Jag håller med om att det kostar pengar, och det är mycket möjligt att det finns pengar, men var hittar vi rätt personal? Hur ska det här se ut rent konkret? Om vi står här igen om fyra år, kommer det då inte ha rekryterats fler barn?