Herr talman! Låt mig börja med att säga något om huruvida det kommer att bli svårt för en rödgrön regering. Miljöpartiet satt ju i regeringen tillsammans med Socialdemokraterna i två mandatperioder, och då presenterades det ganska många satsningar på rättspolitikens område. Miljöpartiet medverkade alltså till ett gäng straffskärpningar. Det är alltså inte så att vi är emot alla typer av straffskärpningar eller alla typer av åtgärder på det kriminalpolitiska området, utan vi har också saker vi vill se.
Men som påpekades av föregående talare vill vi nu synliggöra de olika satsningarna och inriktningarna från våra olika partier.
Det är stor skillnad mellan att sitta vid ett förhandlingsbord och diskutera utformningen av olika straff och åtgärder och att serveras något färdigt, som vi då analyserar utifrån vad Miljöpartiet tycker. Hade vi suttit tillsammans med andra relativt likasinnade partier och diskuterat hur något skulle utformas hade de rödgröna partierna förmodligen kunnat komma överens. Då hade splittringen inte sett ut på detta sätt, för de rödgröna partierna hade kunnat förhandla sig fram till lösningar som alla var överens om.
Så till det jag egentligen tänkte ta upp: Lagrådet. I sitt anförande sa ledamoten bland annat att Lagrådet avstyrker införandet av alla dessa förslag för att man är emot en höjd allmän repressionsnivå. Men det är inte riktigt det Lagrådet säger, utan man säger att regeringen inte har lagt fram något underlag som stöder att straffskärpningarna kommer att leda till minskad brottslighet och ökad trygghet. Regeringen använder det som ett argument, men det finns inget underlag som visar på denna effekt. Det är alltså en ganska stor skillnad, och det är detta Lagrådet tar sikte på i delar av sin kritik.