Fru talman! I förra valrörelsen hade vi en debatt om
vi hade uppnått en vändpunkt i ekonomin. Jag och
många andra med mig sade att vi säkert inte hade
gjort det. Jag skall inte vara tvärsäker när det gäller
att sätta något slags definitiv slutpunkt. Jag kan
bara konstatera att vi i det akuta hanteringsskedet
under de senaste två åren har kommit till en
slutpunkt. Det finns naturligtvis risker kvar. Därför
skall vi ha en beredskap. Det finns naturligtvis en
viss känslighet och risk för att saker och ting går
snett, om vi plötsligt skulle få en situation där det
exempelvis bedrevs en mycket slapp finanspolitik.
Det är väldigt viktigt att vara observant och inte
bara slå sig till ro. Det kommer vi inte heller att
göra.
Det är självklart att återvinningen inte kan
innebära att de banker som begärt eller fått stöd
skall belastas särskilt. Alla banker har naturligtvis
haft nytta av den generella bankgarantin. Men man
kan samtidigt säga att det, med tanke på de
ekonomisk-politiska misstag som begåtts under 80-
talet och som skapat problemen, inte vore mindre
än rimligt att det allmänna och det politiska
systemet också tar på sig en del av ansvaret. Att
straffa just de banker som kunnat hantera
situationen allra bäst känns litet tveksamt för mig.
Det är naturligtvis viktigt att försöka dra lärdomar.
Risken är väl störst, om man skall vara riktigt ärlig,
att vi politiker är de som kan dra minst lärdomar.
Vi har en tendens att se väl kortsiktigt i många
avseenden. Det vi måste komma ihåg är alltså vad
som inträffar om man driver en ekonomisk politik
som ger inflationsutveckling och grogrund för
spekulation, ett skattesystem som ger höga
marginalskatter och lockar till spekulation därför
att det lönar sig att låna i stället för att spara. Vi får
inte vända tillbaka till högre marginalskatter,
slapphänt finanspolitik och högre inflation. Jag
hoppas att läxan sitter fast. Jag kan ha mina dubier
om att alla faktiskt har lärt den.
Det gäller naturligtvis att skärpa tillsynen.
Finansinspektionen arbetar för närvarande för att
skapa bättre förutsättningar för att få en tillräckligt
bra tillsyn. Instituten själva måste naturligtvis dra
lärdom av det som inträffat och skärpa sin
kredithantering. Det finns många lärdomar att dra.
Vi skall göra vad vi kan och bidra till att lärdomen
sitter fast så länge som möjligt.