Herr talman! Det här betänkandet hanterar dels
Riksdagens revisorers förslag om statens roll som
ägare, dels ett antal motioner som är väckta med an-
ledning av förslaget.
Som så ofta lämnar revisorerna bra rapporter till
riksdagen. De gör grundliga genomgångar och pekar
på uppenbara missförhållanden som behöver rättas
till. Som så vanligt tar inte socialdemokraterna och
utskottsmajoriteten detta till sig på ett särskilt ordent-
ligt sätt. I stället blir det den borgerliga oppositionen
som får fortsätta driva de förslag som Riksdagens
revisorer tidigare enigt har föreslagit.
Även denna rapport är bra. I den görs en bra ge-
nomgång av statens ägande och utövandet av detta i
olika bolag. Det visar sig att det finns ganska stora
brister, och stora möjligheter att effektivisera ägandet,
strama upp rutiner och se till att utövandet fungerar
betydligt bättre i framtiden.
Det är inte bara revisorerna som har granskat sta-
tens ägande. Även KU har tidigare vid olika gransk-
ningar pekat på mycket stora brister i utövandet av
ägandet i statens olika bolag. Jag har själv varit in-
blandad i granskandet av Nordbanken och Posten. I
båda fallen har jag kunnat konstatera att det finns och
fanns mycket stora brister.
I Nordbankenfallet utövades ägandet snarast med
vänster hand. Det var ingen prioriterad fråga på de-
partementet. Rekrytering av styrelseledamöter och
annat var närmast en fråga för bolaget självt som bara
formellt underställdes staten för godkännande.
I postfallet, som vi har haft i årets KU-granskning,
visade det sig att utövandet av ägandet sköttes när-
mast som en direktstyrning av Posten. Alla styrelse-
frågor fördes upp till departementet för information
och ställningstagande. Inget, eller ytterligt få, av
ställningstagandena har dokumenterats och därmed
gjorts möjligt att pröva och granska efteråt.
Herr talman! Statligt ägande av bolag har visat sig
leda till mycket stora välfärdsförluster. Det statliga
ägandet är inte så effektivt och inte så bra som ägan-
det kan vara, och ofta är, i privata bolag. Det leder till
höga kostnader just därför att det blir stora välfärds-
förluster. Mycket av dessa förluster beror på oklarhe-
terna i rollen för bolagen. Skall de agera som ett
kommersiellt bolag eller skall de agera som statens
förlängda arm?
Rollen blir inte så där alldeles mycket tydligare
om man läser majoritetens ställningstagande i dagens
betänkande. Där skriver man att ett statligt ägande är
motiverat av bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitis-
ka skäl och att det därutöver behövs för att bevaka
viktigare naturtillgångar som skogen och malmen. Det
kan ju låta vackert när det står så där, men man kan
fråga sig vilket skälet är till att staten skall äga många
av de här bolagen, t.ex. Svenska Skogsplantor. Är det
för att trygga sysselsättningen i plantskolebranschen?
Är det av regionalpolitiska skäl som man driver
plantskolor? Eller är det kanske för att bevaka den
viktiga naturtillgången skogen som man skall ha en
kontroll redan på det lilla plantstadiet?
När man på andra håll talar om att ha kontroll över
naturtillgångar känns det litet nattståndet och märk-
ligt. Naturtillgångarna är ju sådant som aldrig någon-
sin kommer att flytta härifrån. Det spelar ingen roll
om det är staten eller något privat bolag som äger
skogen eller malmen - den lär bli kvar i Sverige i alla
fall.
Det finns många skäl att avveckla det statliga
ägandet av olika företag. Vi har tidigare debatterat det
här, och det finns väl inte anledning att veckla ut sig
alltför mycket om det. Det skulle i varje fall frigöra
pengaresurser för viktigare områden. Och kanske
ännu mer viktigt: Det skulle frigöra politiska resurser
på det viset att departementen kunde ägna sig åt de
viktiga områdena i stället för att ägna sig åt en del
perifer verksamhet.
Herr talman! Med detta skall jag inte förlänga de-
batten mer, utan nöjer mig med att yrka bifall till
reservation 1.