Herr talman! Som har sagts tidigare handlar det
här betänkandet om de förslag som Riksdagens revi-
sorer har presenterat utifrån sin granskning. Den
mynnar ut i ett antal konkreta förslag som, för att
sammanfatta, går ut på att vi bättre från statens sida
måste klargöra målen för företagen, förbättra styr-
ningen av företagen, förbättra uppföljningen och
insynen när det gäller statens ägande.
Sammantaget innehåller förslaget en svidande kri-
tik mot staten som ägare av bolag. Revisorerna påtalar
bristande kunnande på de departement som ansvarar
för ägandet. Man påtalar att det bara för ett fåtal före-
tag finns angivet i vilket syfte bolaget existerar. I
många fall saknas uttryckliga mål för ägandet. De
brister som jag hittills har nämnt mynnar naturligtvis
också ut i att det är svårt, för att inte säga omöjligt att
klargöra om de mål uppfylls som staten kanske ode-
finierat har.
Vidare har revisorerna kommit fram till att de av
regeringen tillsatta styrelseledamöterna ibland inte är
på det klara med vem de representerar, vilket nämn-
des tidigare. De får heller inte tillräcklig information
och - det låter nästan för sarkastiskt för att nämnas,
men jag gör det ändå - revisorerna skriver: "Vid
behov bör också nyutnämnda styrelseledamöter ges
möjlighet till introduktionsutbildning i allmän bolags-
kunskap." Det är något som uppenbarligen saknas
bland dem som regeringen har tillsatt för att leda
mycket stora verksamheter med ansvar för väldigt
många anställda. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
Riksdagens revisorer påtalar också vikten av att de
tjänstemän som på departementet arbetar med företa-
gen inte också skall sitta i styrelsen för samma bolag.
De vill också förbättra kontakterna mellan ägarföre-
trädarna och revisorerna.
Riksdagens revisorer har lagt ned ett stort arbete
som, om det skulle mynna ut i beslut, skulle kunna
medverka till en större effektivitet bland bolagen.
Men de här förslagen biter inte på utskottsmajoriteten,
som hävdar att mycket är på gång. Med hänsyn till
den pågående utvecklingen, som man säger, och utan
att ta ställning till alla enskildheter inom ramen för
revisorernas förslag avstyrker därför utskottet såväl
revisorernas förslag som aktuella motionsyrkanden.
Så heter det i betänkandet.
Jaha, jag trodde ju i min enfald att utskottet hade
att just ta ställning till de enskilda förslagen. Men här
avfärdas förslagen utan att man ens tar ställning till
dem, vilket kanske kan betecknas som uppseende-
väckande i sammanhanget.
Det finns till betänkandet fogat två reservationer,
som jag står bakom. Den ena reservationen handlar
just om revisorernas förslag, som jag nämnt. För min
del är det en självklarhet att statens ägande, där det
skall finnas, skall fungera på ett så effektivt sätt som
möjligt. Varje annan position är egentligen orimlig.
Därför är jag naturligtvis mycket förvånad över att
majoriteten i form av socialdemokrater, vänsterpartis-
ter och miljöpartister och kanske ytterligare något
parti - som jag får återkomma till när jag har kollat
om det är så - har landat på den här positionen. Jag
tycker att det borde vara en självklarhet.
Den andra reservationen berör frågan om försälj-
ning av statliga företag. Det är en fråga som vi har
haft tillfälle att diskutera vid många tillfällen här i
kammaren tidigare, men jag vill ändå i korta ordalag
relatera våra huvudargument för att staten inte skall
äga företag som verkar på en konkurrensutsatt mark-
nad:
För det första är det fel mot dem som är anställda i
företag som är framgångsrika, eftersom de företagen
inte får tillgång till det riskkapital som fordras för att
man skall kunna utföra de investeringar som man vill
göra. Knappast någon kan väl tänka sig att vi i riksda-
gen i budgetbehandlingen skulle avsätta stora pengar
för att möjliggöra investeringar för t.ex. Telia. De
behöver mer pengar. Staten som ägare kommer inte
att skjuta till dem, utan det behövs nytt kapital för att
Telia skall kunna stå sig på marknaden. Då tror jag att
en ägarspridning är den rätta metoden.
För det andra ställer ägandet politiker inför svåra
avgöranden, där man lätt hamnar fel när företag går
dåligt och av det skälet behöver kapitaltillskott. Det
finns historiskt sett många exempel där staten har
satsat pengar fel och tagit pengar från andra angeläg-
na behov.
För det tredje skall vi inte äventyra skattepengar
genom att ägna oss åt det risktagande som företagan-
de i varje enskilt fall faktiskt innebär.
För det fjärde vill vi sprida ägandet till många
människor, eftersom vi tror att det är bra för sam-
hällsekonomin, för den enskildes ekonomi och för
företagen. Inte minst gäller detta dem som är anställda
i de företag som staten äger i dag.
För det femte skall statens roll vara att skapa och
upprätthålla regler som får marknaden att fungera på
bästa möjliga sätt, inte att driva företag. Det finns det
andra som kan göra mycket bättre, vilket jag tycker
att revisorernas granskning entydigt visar.
För det sjätte, och det sista argumentet, riskerar
konkurrensen att snedvridas, eftersom staten har till-
gång till både beskattningsrätten och regelverken. Det
gör det naturligtvis orimligt att man också driver
företag.
Vi föreslår alltså i en reservation att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att upprätta och framlägga en
plan för försäljning av statliga företag. Staten skall
inte driva företag som verkar på en konkurrensutsatt
marknad.
Herr talman! Jag vill för tids vinnande nöja mig
med att yrka bifall till reservation 1, även om jag
också står bakom reservation 2.