Fru talman! När förvärvsprövningen av jord- och
skogsbruksfastigheter slopades vid halvårsskiftet
1991 behölls viss reglering i tre fall, nämligen när det
gäller juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd
och förvärv i ägosplittrade områden.
När det gäller glesbygdsområden krävs för-
värvstillstånd såvida inte förvärvaren varit bosatt
inom den aktuella kommunen minst ett halvår före
förvärvet eller åtagit sig att bo på den förvärvade
egendomen. Tillstånd får vägras om egendomen be-
hövs för att på något sätt främja sysselsättningen eller
bosättningen på orten.
Inom omarronderingsområden krävs alltid till-
stånd, och tillstånd vägras om förvärvet skulle göra
det svårare att genomföra en rationalisering av
ägostrukturen. Detta är något som vi känner till i
Dalarna, som nämnts här. Men här finns även
skogsvårdslagen inblandad. Vi tycker att det är bra att
denna kvarvarande reglering finns. Den är nödvändig.
I den utvärdering av jordförvärvslagstiftningen
som Jordbruksverket nyligen genomfört ingick att
belysa i vad mån och på vilket sätt jordförvärvslagen
kan skärpas för att motverka reglerna om bosättning
och hur detta kan kringgås.
Frågan var och är fortfarande: Är dessa regler till-
räckliga? Hur kan reglerna om bosättningsplikt skär-
pas om det bedöms nödvändigt?
Tio kommuner i Västerbottens län har begärt att
regeringen vidtar åtgärder för att bestämmelserna i
jordförvärvslagen och skogsvårdslagen bättre skall
kunna bidra till att bevara och utveckla en levande
landsbygd. Det är bra att vidta åtgärder. Men vilka
åtgärder skall vidtas och hur?
Från oss kristdemokrater föreligger en motion som
tar upp detta problem utifrån skärgårdens och liknan-
de glesbygdsområdens perspektiv. I motionen efterly-
ses åtgärdsförslag från regeringen för att stärka boen-
de- och sysselsättningsintresset i dessa områden. Vi
kan inte nöja oss med att konstatera att problematiken
är svårlöst. Skärgårdens och andra glesbygders fram-
tid som levande bygder måste säkerställas. Alltfler
hus tas över av fritidsboende, och stora områden
riskerar att avfolkas stora delar av året.
Jordbruksministern säger i sitt svar till Västerbot-
tenskommunerna att hon för närvarande inte har några
planer på att lägga fram något förslag till ändring av
jordförvärvslagen. Utskottets tolkning av detta utta-
lande är att man inom Jordbruksdepartementet har för
avsikt att följa denna lagtillämpning noggrant och om
det skulle finnas behov vidta åtgärder.
Fru talman! Vi för vår del menar att dessa pro-
blem, både när det gäller skärgården och övriga ak-
tuella områden, bör bli föremål för ytterligare utred-
ning. Utredningen bör särskilt omfatta möjligheterna
att genom förändringar i lagstiftningen om fastighets-
skatt uppnå ökad fast bosättning och sysselsättning.
Att av fastighetsskatteskäl tvingas att flytta är natur-
ligtvis en tragedi, inte bara för en familj eller en en-
skild person utan även för en framtida året runt levan-
de skärgård.
Det är av särskild vikt att en sådan utredning även
beaktar hur den framtida jordförvärvslagen kan ut-
formas. Naturligtvis bör utredningen i sitt arbete beak-
ta vad den bostadspolitiska utredningen har sagt och
även beakta den proposition, som vi hoppas snart
skall komma, om den framtida bostadspolitiken.
Dessa tankar har vi från Kristdemokraterna ut-
vecklat i reservation 5 som jag yrkar bifall till.