Fru talman! Jag har läst en intressant motion från
Leo Persson, Bo405, som handlar om omarrendering-
en. Jag är inte beredd att yrka bifall när det gäller
denna, men den är väldigt viktig för oss i Dalarna, där
vi ju har haft så utspridda ägoplättar. Han vill demo-
kratisera detta. Jag tycker att det är synd att man inte
har tagit detta till sig mer i utskottet.
När vi åker ut i Sverige i dag och ser oss omkring,
så har det hänt saker som påminner om 1800-talet. Då
fanns det ju något som kallades baggböleri. Det fick
sitt namn efter en by utanför Umeå. Där lurade skogs-
bolagen av bönderna deras skog, högg ned den och
tjänade massor av pengar. Många människor blev
fattiga.
I dag sker ett omvänt baggböleri. Det är ofta staten
eller stora bolag som säljer ut sina skogar till privat-
personer. I många fall går det alldeles utmärkt. Det är
jordbrukare eller skogsbrukare som utökar sitt ägande
så att de lättare kan leva på sina skogar och få en
ordentlig utkomst. Men det finns också spekulanter
som köper upp skogsområden eller fastigheter, sköv-
lar dem och sedan lämnar dem. Vi menar att man inte
skall få skövla förrän man har förvärvstillstånd på
fastigheten. Det skulle hindra ganska många skövling-
ar genom att överklaganden då skulle få tid att verka.
Får den överklagande rätt så kan man inte köpa fas-
tigheten, och man kan inte heller kalhugga den.
I dag kalhugger man kanske innan förvärvstill-
ståndet är klart. Sedan skall man deponera pengar för
nyplantering. Men eftersom detta följer ägaren och
inte fastigheten, säljer man kalhygget. Då försvinner
också de deponerade pengarna för nyplanteringar. Det
här är alltså något som skulle förhindra en hel del
skövling. Man skulle åtminstone få rätta till efter sig.
Fast det räddar inte skogarna.
Det är väldigt viktigt att vi får en bättre lag, för
skogarna är så långsiktiga. Det är faktiskt inte, som i
andra näringar, så att man kan rätta till efter några år
och kanske återställa till bra förhållanden. Här gäller
det kanske 100 år om man kommer litet norrut. Vi vill
också höja avverkningsåldern, fast det kommer inte i
den här reservationen. Vi vill inte ha ned den till 60 år
i södra Sverige, utan höja den till minst 80 år och
eventuellt ha den högre längre upp.
Frågan om förvärvstillstånd är mycket viktig.
Skogen är landets främsta naturtillgång. Därför är
ägandet och kontrollen över detta gröna guld så vik-
tigt. Vad innebär det att en allt större del av skog och
mark fjärrägs eller att det är utbor som äger skogen?
Bo- och brukarplikt har ibland uppfattats litet felaktigt
därför att man kanske inte kan bosätta sig på en
skogsfastighet uppe i inre Norrland som ligger väldigt
långt från landsvägar och byar. Jag menar att den som
äger skogen bör bosätta sig i kommunen.
Skall Assi Domän inte ta någon hänsyn till att de
marker som man nu säljer ofta tillhört staten i århund-
raden? Det är t.o.m. så att utländska köpare, till skill-
nad från svenska, kan förvärva fastigheter i glesbygd
utan bosättningskrav.
Det är väldigt viktigt att man tänker på att ett land
som är utan naturresurser är fattigt. Ett land som har
sålt ut sina naturresurser är precis lika fattigt. Ett land
vars medborgare inte direkt eller indirekt genom sta-
ten eller skogsbolag äger naturtillgångar som vatten-
kraften, skogen och marken är ett andra klassens
samhälle.
En effektiv förvärvslagstiftning är nödvändig, bå-
de för att stärka bygderna och för att behålla den
nationella kontrollen över naturresurserna. Vi börjar
komma långt därifrån nu.
Jag menar att förköp skulle kunna göras av dem
som bor i bygden eller av någon som verkligen flyttar
dit och kan bevisa det på något sätt. Vid en överlåtel-
se av fast egendom bör dessa människor ha rätt till
köp före andra. Detta skulle kunna bli föremål för en
utredning, så att man i framtiden kan få en annan
inställning till detta.
Snart kommer nya lagar att gälla om begränsning-
arna i skogsägarens handlingsfrihet vad gäller slutav-
verkning. De kommer att gälla för alla fastigheter som
är större än 50 ha. Man minskar alltså från 100 ha till
50 ha, men det är inte till fyllest. Det behövs ändå
ransoneringsregler, även på så stora fastigheter. Tidi-
gare gällde 30 ha. Det kan diskuteras om man inte
skall lämna kvar bitar av skogen. Jag förstår om nå-
gon brukare för att finansiera sitt köp behöver göra
vissa ingrepp i skogsfastigheten. Det är självklart.
Men därifrån till att tillåta skogsskövling tycker jag
att det är ganska långt.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets och Miljöpar-
tiets reservation 3 under mom. 1.