Herr talman! Det har varit en omtumlande vår i
Dalsland.
För drygt en månad sedan kom beskedet om Lears
nedläggning - en katastrof inte bara för de 860 som
arbetat på Lear utan för hela Bengtsfors och hela
landskapet som drabbas av nedläggningen. Den ilska
som nedläggningen orsakade riktades självklart mot
Lear, och den var verkligen berättigad. Samtidigt
skall vi komma ihåg att Bengtsfors har levt med Le-
ars nedläggningshot under en lång tid.
Det finns åtskilliga problem i landskapet som
gång på gång har påtalats utan att någonting har
gjorts.
Dalslands inre vägnät har länge varit ett problem,
och Dalsland har alltid varit eftersatt på det området.
Väg 172, som jag tror att näringsministern själv
har fått åka på, är av alltför dålig kvalitet. Där handlar
det inte om att bygga ut för att klara stora trafikvoly-
mer eller en ökande biltrafik som på så många andra
håll. Det handlar om att få vägen att över huvud taget
fungera, t.ex. att företag skall kunna frakta produkter
utan att de skakas sönder.
Vi har också problem med att vägnätet inte är tjäl-
säkrat. Upp till hälften av vägnätet kan vara avstängt
under tjällossningstiden. Konsekvenserna för t.ex.
skogsindustrin är ju stora, och sågverken har ibland
tvingats stå stilla därför att det inte går att få ut någon
skogsråvara ur skogen.
Trots alla varningssignaler krävdes det en kata-
strof för att något skulle göras åt Dalslands situation.
Nu skall i och för sig inte näringsministern klandras
för historien. Hans insatser för Bengtsfors den senaste
månaden har varit stora och förtjänar all uppskattning
från oss dalslänningar.
Det har hänt en hel del sedan jag ställde min in-
terpellation till näringsministern. Ett paket har pre-
senterats för att skapa en del nya jobb, och det har
gjorts positiva satsningar på företagen i Dalsland.
Regionen har presenterat ett förslag till tillväxtavtal
för Dalsland. I fredags gick företrädare för regionen
ut med ett förslag för att tidigarelägga en del vägin-
vesteringar i Dalsland.
Ändå återstår massor av åtgärder för att Dalsland
skall få rimliga villkor att ta vara på de möjligheter
som finns för en god utveckling och fler jobb. För att
det skall bli någonting av regionens föreslagna sats-
ning på en påskyndad upprustning av väg 172 kräver
man att staten delfinansierar tidigareläggningen av
investeringarna. Jag har ännu inte hört någon kom-
mentar från näringsministern i frågan. Därför vore det
intressant att nu få höra om han är beredd att stötta
regionen, så att upprustningen av väg 172 kan komma
till stånd tidigare än vad som är planlagt.
Även om det nu görs satsningar som kan ge nya
jobb i Dalsland, förblir sårbarheten densamma om det
inte görs något åt infrastrukturen. Jag hoppas att nä-
ringsministern inser det här och inte nöjer sig med det
krispaket han lyckats presentera. Om regeringen
menar allvar med sin satsning i Bengtsfors måste den
också göra något åt Dalslands infrastruktur. Annars
står vi där igen om några år, när stöden är slut, och
har samma problem igen.
Jag hoppas nu på ett positivt svar från näringsmi-
nistern om en lösning på problemen med Dalslands
inre vägnät.