Fru talman! Utskottet delar regeringens uppfatt-
ning att det i första hand är kommunerna som skall
vara huvudman för utbildning i gymnasieskolan och
komvux - dvs. även för utbildningar inom naturbruk
och omvårdnad. Det skulle innebära att ett landsting
först efter överenskommelse med en kommun har
möjlighet att som huvudman anordna gymnasieut-
bildning. Enligt regeringen måste dock vissa frågor
om skatteväxling m.m. beredas ytterligare innan ett
förslag med den innebörden kan läggas.
I avvaktan på att ett sådant förslag kan läggas fö-
reslås vissa ändringar i skollagen som löser ett antal
problem av mer akut karaktär. Svenska Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet har i en gemensam
skrivelse hemställt om att regeringen skyndsamt vid-
tar åtgärder som underlättar för skolhuvudmännen att
samverka; detta mot bakgrund av att nuvarande lag-
stiftning skapar problem och förhindrar att resurserna
används på ett effektivt sätt.
Utskottet ser positivt på att regeringen nu som ett
första steg på en långsiktig lösning i huvudmanna-
skapsfrågan föreslår förändringar i skollagens regler i
syfte att lösa akuta problem. Utskottet utgår från att
regeringen, när den ytterligare beredning av vissa
frågor som regeringen aviserat är genomförd, tämli-
gen snart återkommer i ärendet till riksdagen.
Ulf Melin ställde några frågor till mig. Han undra-
de om det beror på en brist på beslutsförmåga att man
inte tagit steget fullt ut. Nej, så är det inte. Det är
precis som jag tidigare har sagt. Man har alltså både i
utskottet och i regeringen klart uttalat att målsättning-
en är att kommunerna skall vara huvudman för all
gymnasieutbildning. Nu tas ett första steg och senare
återkommer man.
Jag tycker att detta är ganska naturligt. Om det
hade varit väldigt enkelt att helt snabbt fatta beslut i
riksdagen skulle jag tro att den tidigare regeringen
hade fattat beslut. Men nu är två huvudmän inblanda-
de i diskussionen. Det är väl ganska rimligt att ge ett
klart besked om på vilken väg vi är, att tydligt tala om
att vi återkommer liksom att tala om vilka ambitioner
vi har.
Jag tycker att också Ulf Melin ger uttryck för
motstridiga viljor och uppgifter. Han tycker ju att
landstingen inte skall få bedriva utbildning utifrån det
faktum att de är för små. Å andra sidan skall man på
entreprenad låta andra uppdragsgivare bedriva ut-
bildning. Då är det genast positivt och möjligt.
Det riktiga är nog att vi håller fast vid att vi åter-
kommer senare. Det är egentligen huvudinnehållet i
betänkande 1995/96:UbU10. Just nu gäller det att lösa
akuta problem.
Jag yrkar bifall till hemställan i dess helhet i ut-
bildningsutskottets betänkande nr 10 samt avslag på
reservationerna.