Herr talman! Först måste man ställa sig frågan vad syftet är. Om man inte förstår själva syftet är det också svårt att komma fram till en lösning.
När det kommer till det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel syns det inte alltid på samma sätt som i ett brottmål. Det är mer fråga om en helhetsbedömning och en annan typ av straffskala. Vi pratar inte om fängelse eller böter, utan där finns till exempel suspension.
Om en chef är oaktsam och skattebetalarna i kommunen förlorar tiotals miljoner finns det en rimlighet i att denne får ta konsekvenserna och inte får en fallskärm i stället.
Jag håller med om att den här lagstiftningen är väldigt svår, tekniskt sett, och kommer att ta tid och kräva mycket. Men jag tror att vinsten med den är stor, och den är nödvändig med tanke på den utveckling vi har. Sverige blir ju mer och mer globaliserat.
Vi slår oss ofta för bröstet och säger att vi inte har någon korruption i Sverige. Men vi vet alla att det finns korruption; den är bara av en annan typ. Det är vänskapskorruption med tjänster och gentjänster.
Vi måste komma fram till någon form av lösning där det faktiskt blir konsekvenser. Säg att jag som beslutsfattare i en kommun eller region säljer ut egendom som kommunen eller regionen har. Det finns ingen lagstiftning kring det på samma sätt som det gör med lagen om offentlig upphandling. Om jag då säljer ut en vårdcentral långt under marknadspris till en kompis, om jag sätter ett värde enbart på inventarierna och inte på varumärket, ska jag inte kunna straffas för det?