Herr talman! Jag tror att ledamoten blandar ihop straffrättsligt ansvar för myndighetsutövning med det som går utöver myndighetsutövning.
När det gäller själva myndighetsutövningen är det mycket enklare, för där har vi klara och tydliga regler. Men när det gäller det som går utöver det, sådant i den offentliga sektorn som inte är myndighetsutövning, håller jag med - det kommer att bli mycket svårare att få till den lagstiftningen. Men den är helt nödvändig.
När det gäller ringa tjänstefel säger jag det igen: Syftet är inte att sätta dit lägre tjänstemän som under stress gör något slarvfel, utan vi ska göra som man gör i Finland och titta på syftet med gärningen. Var det att tillskansa sig ekonomiska medel, uppnå personliga fördelar, bedriva politisk aktivism? Sådana syften måste vi se som mycket allvarligare än om det skulle vara rent slarv. Det har vi i dag lagstiftning för att komma till rätta med.
Återigen: Jag tror att man måste förstå vikten av att i ett samhälle som det svenska, där hälften av bnp är i offentlig sektor, ha någon form av ansvarsutkrävande för grov oaktsamhet hos höga beslutfattare, för vänskapskorruption och för politisk aktivism.
Vi har lyckats skicka människor till månen. Jag tror nog att vi skulle kunna skapa en sådan här lagstiftning, för den är absolut nödvändig. Vi vill inte att vår offentliga sektor ska plundras genom korruption av olika slag, av välfärdsbedragare eller av oaktsamma höga beslutsfattare som skapar förluster för samhället. Allt det här måste vi ha en reglering av. Det finns inte i dag, men som jag nämnde tidigare finns det per automatik inom det privata näringslivet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 24.)