Herr talman! Ulla Andersson började med att kritisera mig för att inte svara på frågan. Sedan ägnade hon sina två minuter åt att inte tillnärmelsevis svara på frågan om problemen är lika illa oavsett om det är fråga om kommunala eller privata utförare. Jag kan bara tolka detta som att problem bara finns i den privat utförda välfärden. När samma problem uppstår i den offentliga verksamheten är det ingen fara. Jag tycker att det är en konstig hållning.
Ulla Andersson ställde en mängd nya frågor. Men egentligen hade alla samma tema, och det var att Ulla Andersson misstolkar, till synes medvetet, verkligheten. Sedan förväntas jag svara på om jag tycker att Ulla Anderssons misstolkningar är rimliga eller inte.
Jag skulle kunna göra det ganska enkelt för mig. Jag tycker att det är ganska orimligt att, som Ulla Andersson, bara portionera ut delar av verkligheten och säga att man beskriver hela verkligheten.
När det gäller exemplet med byskolor är tydligen ett sätt att rädda byskolor att nu stänga ned möjligheterna för nya aktörer och för valfrihet.
Jag har nyheter till Ulla Andersson. Det enskilt viktigaste för att rädda kvar skolor på landsbygden i Sverige - i min del av landet och i Gävleborg som Ulla Andersson kommer från - är just möjligheten för nya aktörer att starta verksamhet när kommunen drar sig undan. Det är de offentliga aktörerna som framför allt driver mot centralisering. Då är det fantastiskt bra att kunna ha denna ventil, det vill säga att aktiebolag eller föräldra- eller personalkooperativ faktiskt värnar om de små enheterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet
Valfriheten är ett sätt för människor att själva utveckla välfärden och se till att den är som de själva vill ha den. Det är det som valfrihet handlar om.
Om vi lägger all makt i politikers händer finns det ingen möjlighet för den enskilde att påverka. Det tycker jag är dåligt.