Fru talman! Har svensk skola blivit bättre? Det frågade sig statsrådet Shekarabi med anspelning på hela den här debatten. Vad jag känner till är statsrådet tämligen högutbildad och borde rimligen kunna förstå skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Korrelation implicerar inte kausalitet. Det tillstånd vi har i den svenska skolan har helt andra förklaringar, inte minst Socialdemokraternas vanstyre av densamma.
En minoritet av hela väljarkåren stöder det här förslaget. En majoritet av väljarkåren är överlag emot regeringens förslag. Våra väljare har vi på vår egen sida - därvidlag är jag inte ett dugg orolig. När man ställer frågan om det här som vi nu har pratat om i några timmar lite mer nyanserat och formulerar den så här: Är det viktigast att begränsa vinsterna eller är det viktigast att bibehålla valfriheten? svarar en majoritet av samtliga partiers sympatisörer - kommunistpartiet undantaget, för de struntar i kvalitet och vill bara bli av med allt som är privat - alltså såväl Sverigedemokraternas som Socialdemokraternas sympatisörer, att det är viktigast att behålla valfriheten. Så är det.
Vi har 340 000 barn och ungdomar som inte kommer att ha en skola att gå till om regeringen skulle få igenom det här. Blickar vi framåt kommer det att vara 400 000 fler unga i åldrarna 0-19 år om tio år. Det är mer än dubbelt så många kvinnor som män som driver företag inom välfärdssektorn. Frågar man lärarna som jobbar vid fristående skolor säger en majoritet av dem att de inte vill gå tillbaka till den kommunala skolan.
Jag har alltså två frågor: Hur ska kommunerna klara det här om tio år, med 400 000 fler unga, om man börjar avveckla välfärden som regeringen vill? Och - seriöst - vad har Socialdemokraterna emot kvinnliga företagare och kvinnlig företagsamhet? Jag begriper det inte.