Fru talman! Ardalan Shekarabi har inte bara glömt att ta på sig slips i dag, utan han glömde också att svara på min fråga. Det här är en bra symbol för vad den här debatten handlar om. Om vi är överens om att det är ett problem med skolors kortsiktighet - det kanske är så att huvudmannen ska behöva garantera ett visst mått av kontinuitet och långsiktighet - är mitt svar: Låt oss då se om vi kan komma överens om regler som leder till just detta, alltså långsiktighet och kontinuitet och att de gäller lika oavsett huvudman. Ardalan Shekarabis lösning är att sitta och fippla och reglera i resultaträkningen och hoppas att det leder till det han säger att det ska leda till. Men det leder fel. Vi ska styra mot det vi vill ha. Vi ska styra mot kvalitet. Vi ska styra mot innovation och långsiktighet. Vi ska styra mot det vi vill ha direkt och inte ta omvägen via helt nya innovationer när det gäller att detaljreglera resultaträkningar för olika kategorier av företag.
Det här är en mandatperiod då vi hade kunnat sitta ned och komma överens om detta. Det skulle ha varit en väg fram, och det skulle ha inneburit att vi nu hade haft regler på plats som hade påverkat välfärdens aktörer här i dag. Det var ett av regeringens alternativ. Det andra var att ge sig in i en på förhand dödsdömd politisk process som vi redan på förhand visste skulle leda in i en betongvägg och sluta i ett magplask. Det är det vi nu står inför. Likt en bilolycka är det här ingenting man vill se, men det är svårt att hålla undan blicken när det sker. Vi måste komma vidare från detta politiska spel. Vi måste fokusera på de frågor där det finns vägar framåt och där det faktiskt händer någonting. Svenska folket är less på den här diskussionen. Nu vill vi se resultat. Låt oss ta oss dit.