Herr talman! I immaterialrättsliga sammanhang är det, som alltid, viktigt att ha tydliga regler och gränser. Det får självfallet inte vara så att man kan ta patent på områden som blir så stora att man på så sätt kan få monopol på en hel marknad. Det måste självfallet finnas tydliga regler. Det är därför vi har sagt att patentkraven ska gälla vid de tillfällen då man hittar någon typ av teknisk effekt som sedan har en funktion i praktiken. Det måste kunna få finnas patentmöjligheter på en viss typ av mjukvara.
Ta systemet med ABS-bromsar, som jag nämnde i talarstolen tidigare. I det systemet är det inte någon teknisk uppfinning som har gjort att det systemet kanske är bättre än något annat, utan det är ett litet datorprogram. Då måste ett företag som har lagt ut oerhört mycket pengar verkligen få möjlighet att patentera just det lilla programmet.
Om vi jämför upphovsrätt med patenträtt ser vi att i upphovsrätten skyddar man en exakt utformning av till exempel en skriven kod eller en text i en bok. Det som är problemet är att när det är en teknisk innovation kan man skriva precis samma sak fast i ett annat dataspråk. Eller också lägger man upp de olika programmeringsdelarna på olika sätt, vilket kommer att göra att programmet kanske ser helt annorlunda ut. Men den tekniska, slutgiltiga finessen kommer att vara exakt likadan. Det gör att upphovsrätten i många fall inte är ett tillräckligt skydd för just det tekniska syfte som finns, till exempel det lilla programmet i ABS-bromsarna.