Herr talman! Jag har två frågor till Johan Löfstrand. Jag börjar där Johan Löfstrand slutade. Han nämner att det är skillnader på biobesök och en fotbollsmatch. Okej, det är skillnader. Vi ändrar scenariot, Johan Löfstrand och säger så här i stället. Jag går på en föreställning där en imitatör uppträder. En imitatör räknar kanske med att genomföra samma föreställning kväll efter kväll. Även där kan jag ta med mig videokamera och via mobiltelefon sända föreställningen över hela världen via en hemsida. Alla som är intresserade av imitatören kan direkt via sin dator se programmet. De behöver inte besöka föreställningen nästa dag. Det förändrar lite grann, Johan Löfstrand.
Jag är, som sagt var, mycket förvånad över att man fortfarande lutar sig mot lagstiftning som är 18 år gammal. Jag nämnde det i mitt anförande. Då fanns inte Internet, och då fanns inte dessa möjligheter med mobiltelefoner och videokameror. Därför anser jag, Johan Löfstrand, att det finns absolut bärande skäl till att fundera på det här.
Jag skulle vilja veta hur Johan Löfstrand menar att man via avtal och kontrakt ska kunna lösa det här, exempelvis med tanke på imitatören.
För ett år sedan när vi pratade om samma saker sade Socialdemokraternas företrädare när det gällde frågan om arenarätt att det var en viktig fråga och att det pågick ett arbete inom EU med det direktiv som finns om upphovsrätt i informationssamhället. Man förutsatte att frågan skulle komma upp där.
Den här gången, ett år senare, står det endast så här i betänkandet: "Frågan har såvitt utskottet känner till inte heller tagits upp inom EU under senare tid." Hur ligger det till på den fronten?