Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lorentz Tovatt för detta nya begrepp - jag har faktiskt inte läst om det. Jag tycker att det var intressant. Jag är nog till och med benägen att hålla med om det rent teoretiskt utifrån mina kunskaper, som mer finns inom ekonomisk historia och historia i allmänhet, som är mitt ämne på universitetet.
Det finns samtidigt positiva exempel som jag tror pekar i en annan riktning - åtminstone när jag satt i bänken och reflekterade. Ett exempel är fjärrvärmesystemet. Jag tror inte att någon av oss skulle komma på tanken att bygga ett hus och sätta in en oljepanna, utan man kommer att ha el i olika varianter eller koppla upp sig mot kommunens fjärrvärmesystem. Detta har verkligen förändrat en hel marknad; det är verkligen en systemförändring.
Jag har haft förmånen, fru talman, att vid flera tillfällen debattera med Lorentz Tovatt, och jag upplever att vi båda, oavsett hur vi skär elefanten, har en ärlig och uppriktig tanke om att vi skulle vilja hitta system som gör att vi använder mindre resurser men ändå bevarar en fungerande välfärd. Jag erkänner att vi har en gemensam fundering där.
Från kristdemokratiskt håll handlar det egentligen om systemfrågorna. Jag tror faktiskt att det är sant att vi på individnivå tenderar att tänka på oss själva. Vi tenderar att välja det som är bra för vår egen plånbok; det är nog så vi människor fungerar.
Då kommer jag tillbaka till det som jag själv tog upp i mitt anförande: Skulle det kunna vara så att Miljöpartiet kan tänka sig att inom regeringen verkligen ta tag i detta med en variant av kilometerbeskattning? Det vi beskriver i vår motion och det jag nu talar om är en systemförändring som skulle kunna förändra trafikflöden genom att beskattning används på ett klokt sätt.