Herr talman! Det vi nu skall diskutera en stund
framöver är den postala infrastrukturen. Det är en
mycket intressant fråga, som rör alla människor som
bor i vårt land.
Det första jag skall göra är att yrka bifall till re-
servation nr 1, där jag även kommer att begära
rösträkning. Jag yrkar även bifall till utskottets hem-
ställan vad gäller mom. 4 och mom. 5, och samtidigt
yrkar jag avslag på reservationerna nr 3 och nr 5.
Posten och den postala infrastrukturen är en fråga
om konkurrens, och konkurrensen har sina uppenbara
välsignelser. Vi kan under 90-talet notera att ett antal
offentliga svenska monopol har avskaffats. Ganska
snart efter den borgerliga regeringens tillträde avskaf-
fades telemonopolet, med ett stort motstånd från
socialdemokrater, påhejade av kommunisterna. Vad
kan vi se efter att telemonopolet avskaffades? Jo, vi
ser att fjärrtaxor och utlandssamtal har sjunkit i pris
med ungefär 50 %.
Avregleringen av elmarknaden är någonting som
vi i dag upplever, och vi kan notera att kilowattim-
mepriset sjunker från 27-28 öre ned till 16-17 öre.
Det är också en välsignelse för alla oss konsumenter.
Även här vet jag att man från Socialdemokraternas
och Vänsterpartiets sida bjöd så mycket motstånd
man kunde - man ville värna om monopolet.
Avregleringen av SJ är en annan sak som har lett
till att vi har fått lönsam trafik av privata enskilda
aktörer på sträckor där SJ tidigare bedömde att det
var totalt omöjligt att bedriva en lönsam trafik. SJ har
förlorat en del av trafiken i Stockholm. Man ser hur
konkurrensen tvingar SJ att rationalisera verksamhe-
ten och på det sättet sänka kostnaderna och erbjuda
oss konsumenter dels billigare resor, dels en lång rad
andra fördelar, med en ökad service.
Det vi nu skall diskutera är avregleringen av Pos-
ten och dess infrastruktur. Även avregleringen av
Posten har, om inte annat, skakat om Postens egen
organisation. Även här kan vi notera hur man från
socialdemokraternas sida vrider sig som ilskna mas-
kar inför tanken att försöka avreglera, att göra det
möjligt för en lång rad andra aktörer att verka, bjuda
motstånd och öka servicen.
13 gånger sedan 1993 när Posten avreglerades och
det blev ett aktiebolag har Posten stämts och kallats
till bl.a. Marknadsdomstolen. Det är ungefär två
gånger per år som Posten med olika typer av knep har
försökt utnyttja marknaden för att slå ut en lång rad
konkurrenter. Man lyckades i första omgången tvinga
City Mail att lägga ned sin verksamhet, men det fö-
retaget har nu återuppstått.
Postverket har ända fram till nu på alla möjliga
sätt segat och dragit. Man har tillämpat underprissätt-
ningar. Man har förhandlat långsamt. Man har förha-
lat. Många gånger har man även ägnat sig åt verk-
samheter som enligt min uppfattning gränsar till häst-
handel. Postens records är dåliga, och det är svårt att
med de regler som just nu gäller över huvud taget
kunna komma in på någonting som borde vara lite
mer av speaking terms med Postverket. Det räcker
inte med frivilliga privaträttsliga överenskommelser.
Här har man från regeringens sida med stöd från
de andra partierna verkat för att ge en några år gam-
mal myndighet - Post- och telestyrelsen - ett mandat
att försöka medverka till att konkurrensen och avreg-
leringen underlättas och påskyndas. Post- och telesty-
relsen fick också av regeringen för ungefär ett och ett
halvt år sedan ett uppdrag att se över en del av den
postala infrastrukturen.
Post- och telestyrelsens utredning har varit en
mycket intressant läsning. Den första del som detta
betänkande gäller är postnumren. Postnummer är
någonting som man från Postens sida hävdar är deras.
Det är det de äger, och det vill de inte så gärna släppa
ifrån sig.
Post- och telestyrelsen har kommit fram till att
postnumren skall ingå i den postala infrastrukturen
och helst skiljas ifrån Posten och läggas över på nå-
gon annan myndighet eller på något annat organ.
Post- och telestyrelsen har i remissbehandlingen fått
stöd för denna tanke av Riksskatteverket, Lantmäteri-
verket, Riksrevisionsverket, Kommunförbundet - och
därmed alla kommuner - och Konkurrensverket.
Om man följde normalt sunt förnuft borde man
från regeringens sida gå på Post- och telestyrelsen
förslag, med tanke på det mandat man ändå gett Post-
och telestyrelsen. Men ack nej - här vrider man sig
fortfarande som en mask på en metkrok. Man går inte
så långt. Man underkänner i stort sett Post- och tele-
styrelsens bedömning och låter Posten ha kvar ansva-
ret för postnumren. Postnumren är väldigt viktiga för
att andra aktörer skall kunna komma in och verka på
Postens område.
Under behandlingen i utskottet har denna fråga
varit föremål för diskussion. Det är med mycket stor
besvikelse jag registrerar att man från Centerpartiets
sida mera går på de socialdemokratiska monopolis-
ternas linje att inte gå alla remissinstanser och mode-
rater, kristdemokrater, miljöpartister och folkpartister
till mötes. Hade Centern när det gäller postnumren
ställt upp på den tanke som nu nämnda partier har
hade vi haft majoritet för vårt förslag i riksdagen. Jag
måste säga att det är en besvikelse som jag har all
anledning att registrera.
När det gäller postboxar, som många gånger finns
innanför postkontorens väggar, vill jag säga att det av
naturliga skäl är väldigt viktigt att de andra aktörerna
får tillgång till denna service - annars kan de inte
fungera.
Här har man från Postens sida förhandlat och
tvistat i tre år. Man ville ha bra betalt. Man begärde
1:50 eller 1:60 för varje brev som en privat aktör
skulle få lagt i dessa postfack av Posten. Frågan är
ännu inte avgjord.
Inte heller här vill socialdemokraterna eller rege-
ringen medverka till att underlätta för andra aktörer
att få en mjuk och praktisk service när det gäller
postboxar.
Den tredje delen av den postala infrastrukturen
gäller adressändringar. De låg på ett speciellt aktie-
bolag som tidigare ägdes av Citymail tillsammans
med Posten. I samband med den konkurs som drevs
fram genom Postens agerande kom denna verksamhet
över i Postens ägo. Det har också skapat en lång rad
av problem.
Man ville från Post- och telestyrelsens sida att
bolaget skulle läggas över i en ekonomisk förening
där Posten, plus de andra ungefär sjuttiotalet privata
aktörerna, skulle ha möjligheter att vara med och
styra och påverka. Men så blir det nu inte. Regering-
en går inte på Post- och telestyrelsens förslag om att
hanteringen skall läggas över på någon annan enhet,
utan man låter verksamheten ligga kvar i Posten, som
på det sättet kan använda verksamheten i sin strävan
att försöka hävda sig i en konkurrenssituation. Posten
har trots allt en dominerande ställning med ungefär
95 % av marknaden.
Jag tycker att man skulle ha visat den generosite-
ten från regeringens sida. Man skulle ha givit de and-
ra aktörerna möjlighet att påverka detta bolag, som i
dag går med ganska stor vinst. Posten överför uppen-
barligen, innan vinsten redovisas, ungefär 10 miljoner
kronor som ett koncernbidrag till Postens verksamhet.
Alla intäkterna kommer från gemensamma intres-
senter, som utgörs av Posten plus de 70 aktörerna
tillsammans.
Man har också i anslutning till detta regeringsför-
slag motionerat om och ställt krav på att den postala
infrastrukturen klart skall definieras och att detta skall
infogas i postlagen. Här fanns också ett förslag från
Post- och telestyrelsens sida. Det skall göras en klar
definition av vad som är postal infrastruktur.
Men inte heller här vill man gå de andra aktörerna
särskilt mycket till mötes. Man värnar om Postens
starka marknadsställning och begränsar möjligheterna
till konkurrens. Här finns en majoritet för en begäran
om att regeringen skall återkomma när det gäller den
postala infrastrukturen, och jag hoppas att vi skall få
en majoritet i riksdagen för den saken vid den kom-
mande voteringen.
Med det, herr talman, vill jag bara uttrycka en
förhoppning om att de två reservationer som social-
demokraterna har tillsammans med kommunisterna
skall röstas ned.