Herr talman! Ärade ledamöter! Grundbulten i svensk utrikespolitik är de mänskliga rättigheterna. Det är själva essensen, kärnan för mänskligheten - att alla är lika mycket värda och att alla ska ha samma rättigheter, var man än är född, i vilken situation man än må befinna sig och var i livet man än står. Det borde inte vara så svårt att uppnå. Men tyvärr ser vår värld inte ut så. Låt mig recitera Amnesty Internationals årsrapport för 2015-2016, där man har tittat på 160 länder.
"*I minst 113 av länderna inskränktes yttrandefriheten och pressfriheten godtyckligt.
*Över 60 miljoner människor i världen var på flykt, många av dem har varit på flykt i flera år.
*Över 30 länder tvingade olagligen flyktingar att återvända till länder där de var i fara.
*Väpnade grupper begick övergrepp i minst 36 länder.
*Minst 156 människorättsförsvarare blev avrättade eller dog när de satt häktade.
*I minst 61 länder finns samvetsfångar - det vill säga människor som fängslats enbart för att de utövat sina mänskliga rättigheter.
*Minst 122 länder ägnade sig åt tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning.
*Krigsförbrytelser eller andra brott mot 'krigets lagar' förekom i minst 19 länder.
*I minst 55 procent av länderna förekom bristfälliga rättegångar. När en rättegång är bristfällig skipas inte rättvisa - vare sig för den åtalade, för den som utsatts för brottet eller i samhällets ögon."
Herr talman! Vår värld är skev. Därför måste de mänskliga rättigheterna genomsyra all vår politik, vara grundbulten i all vår politik. Vi måste arbeta oförtrutet. Sverige ska alltid reagera mot förtryck och övergrepp, förhindra diskriminering och bidra till att stärka andra länders kapacitet att respektera de mänskliga rättigheterna. Och det är precis det som vår feministiska utrikespolitik riktar in sig på.
Herr talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om det viktiga arbetet för de mänskliga rättigheterna i utrikespolitiken. Man aviserade redan i utrikesdeklarationen 2015 att man skulle ta fram en ny skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Den kommer att skickas till riksdagen under sommaren. Med den skrivelsen som grund kommer det att komma igång ett omfattande arbete med att återigen ta fram landsspecifika och regionsspecifika rapporter om mänskliga rättigheter. De kommer att skrivas under 2016 och publiceras under 2017.
Regeringen har tillsatt MR-ambassadören Annika Ben David. Säkerhetsrådskandidaturen har lett till många diskussioner där man har haft möjligheten att ta upp frågan om de mänskliga rättigheterna. En plats i FN:s säkerhetsråd kommer att vara viktig för vårt arbete med de mänskliga rättigheterna.
Det är viktigt att vi alltid, i alla dialoger om handelsfrågor eller vilka frågor det än är vi diskuterar med våra utrikespartner, tar upp frågan om de mänskliga rättigheterna där det behövs. Jag hade möjligheten att träffa Javad Zarif, Irans utrikesminister, när han var på besök i Sverige förra veckan, och jag kan intyga att frågor om mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter lyftes fram i diskussionerna på alla nivåer under samtalen.
Herr talman! Ett ojämställt samhälle är inte ett samhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna. Regeringen har antagit en handlingsplan för den feministiska utrikespolitiken. Under 2016 innebär det att särskilt fokus kommer att ligga på att stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i humanitära situationer och att bekämpa det könsrelaterade och sexuella våldet i postkonflikt och konflikt. Kvinnors och flickors möjligheter att vara aktörer betonas också väldigt tydligt, och inom ramen för bland annat fredsprocesser, fredsfrämjande insatser och arbetet för hållbar utveckling ska detta alltid lyftas fram.
Sverige kommer även att fortsätta att vara drivande i arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och under 2016 ägnar vi särskild uppmärksamhet åt flickors och unga människors rättigheter. Vi måste jobba mot könsbaserat våld. Vi måste jobba mot våld i hemmet. Vi måste jobba mot sexuellt våld. Vi måste jobba mot kvinnlig omskärelse, mot barnäktenskap, mot orättvisor som drabbar hbtq-personer och mot mänsklig trafficking.
I Sveriges feministiska utrikespolitik är implementeringen av resolution 1325 och de efterkommande fördjupade resolutionerna en grundbult. Kvinnor är underrepresenterade i politiken i de flesta länder. Det kan vara svårt för kvinnor att engagera sig politiskt och att bli valda till beslutande församlingar. Bristen på jämställdhet och exkluderingen av kvinnor är extra tydlig i länder som präglas av krig och konflikt.
Därför är det viktigt för omvärlden att ställa tydliga krav på länder att involvera också kvinnor. Kvinnor måste vara väl representerade i fredsprocesser för att vi ska nå varaktig fred. Kvinnor måste delta på lika villkor i utformandet av samhället efter konflikter. Det är i fredsförhandlingarna man anger hur ett samhälle ska fungera och hur resurser ska fördelas. Då kan man inte utesluta 50 procent av befolkningen. Trots att resolution 1325 antagits är kvinnor inte synliga i fredsförhandlingar. Sverige jobbar nu aktivt för att öka kvinnors inflytande.
Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande om mänskliga rättigheter och avslag på samtliga reservationer.