Fru talman! Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande nr 10 om vuxenutbildning.
Jag står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3.
Det livslånga lärandet börjar när vi föds. Det är viktigt att alla får en reell chans att växa i kunskap utifrån sina förutsättningar. För att detta ska vara möjligt gäller det att vi har ett utbildningssystem som har den inriktning och de resurser som krävs.
Vi gör olika val i livet, och det är viktigt att de val man gör inte är någon återvändsgränd utan att man ges möjlighet att hela tiden göra nya val och finna nya vägar.
Det kommer, i den föränderliga värld och det föränderliga arbetsliv vi har, att vara nödvändigt att hela tiden kunna förändra sin livssituation. Det blir inte minst uppenbart i dessa tider. Med de mängder av varsel som kommer varje dag där i stort sett alla varsel leder till arbetslöshet krävs möjlighet till kompetensutveckling och/eller helt byte av yrkesinriktning.
Det är dags för ett nytt kunskapslyft. De borgerliga partierna var starkt emot vår reform Kunskapslyftet som varade mellan 1997 och 2002. Man kritiserade reformen utifrån att vi enbart försökte dölja arbetslösheten, att inga studerande skulle vilja delta och att det skulle vara ytterst få kommuner som över huvud taget skulle ansöka om kunskapslyftsplatser.
Med facit i hand vet vi att det blev precis tvärtom. Vi hade hög arbetslöshet, och vi visste att många av de arbetslösa inte hade en fullgången gymnasieskola och att en del inte hade gått grundskolan klart. Dessutom var det många som inte hade någon yrkesutbildning. Det var lätt att konstatera att dessa inte hade någon chans att komma in på arbetsmarknaden.
Vi har samma situation i dag, men den är ännu svårare då dagens arbetsliv kräver ännu högre kompetens för att man ska vara anställningsbar. I dag saknar ca 800 000 vuxna fullgången gymnasieskola och har därför betydande svårigheter att få nya jobb. Många vuxna har dessutom utbildningar som behöver uppdateras och kompletteras för att de ska fortsätta att vara efterfrågade på arbetsmarknaden.
Självklart är vuxenutbildning ett viktigt instrument för arbetslösa, men det är inte enbart ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. En välutbildad befolkning är en av tillväxtens drivkrafter, men det är också en viktig demokrati- och jämställdhetsfråga.
Kunskapslyftet var tänkt att vara i fem år och sedan återgå till att enbart finansieras av kommunerna. Den socialdemokratiska regeringen valde utifrån de behov man såg att staten måste fortsätta att finansiera vuxenutbildningen med 50 procent och kommunerna de resterande 50 procenten, alltså delat ansvar.
Vi socialdemokrater anser att det statliga anslaget till komvux bör höjas med de 600 miljoner som regeringen tog bort i samband med regeringsskiftet. Vår satsning på vuxenutbildning motsvarar 22 000 fler vuxenutbildningsplatser än regeringens. Viktigt är att man när man fördelar vuxenutbildningsplatserna återgår till vår fördelningsmodell där man vid fördelningen tog hänsyn till kommunens arbetslöshet, utbildningsnivå och antal invandrare.
Det är slöseri att fördela lika till alla kommuner oavsett om de har behov eller inte. Som det är i dag har man skurit ned mest där arbetslösheten är som högst och utbildningsnivån som lägst. Vinnare i regeringens fördelningsmodell är välsituerade Stockholmsförorter.
Regeringen har dragit ned resurser till vuxenutbildningsplatser med 600 miljoner kronor under åren 2007, 2008, 2009 och 2010. Det blir sammanlagt 2,4 miljarder. Sedan har man sagt att man har gjort stora satsningar genom att lägga tillbaka 334 miljoner 2009 och 563 miljoner 2010. Det är matematik i den högre skolan som den borgerliga regeringen ägnar sig åt när man kallar det en satsning som i realiteten är 1,5 miljarder mindre i förhållande till Socialdemokraternas förslag som är 2,4 miljarder. Det har sin utgångspunkt i högkonjunkturen 2006.
Det är speciellt anmärkningsvärt när man befinner sig i en djup lågkonjunktur som vi inte ser slutet på.
Ett område som är eftersatt är utbudet inom yrkesutbildningarna. Vi socialdemokrater vill därför inrätta en kompetenskommission. Kommissionen ska, i kontakt med branschföreträdare, snabbt kartlägga utbildningsbehovet såväl nationellt som för varje län och region. Därefter ska kompetenskommissionen ha mandat att köpa yrkesutbildningar från kommuner, högskolor, privata utbildningsföretag och andra utbildningsanordnare. Utbildningarna ska vara yrkesinriktade och ha en nära koppling till arbetslivet. De ska omfatta såväl gymnasial och eftergymnasial nivå som högskolenivå. Vidare anser vi att det behövs en generell utbyggnad av vuxenutbildningen inom de yrkesförberedande programmen.
När det gäller sfi-undervisningen vill vi understryka vikten av att kvalitetssäkra och individualisera undervisningen. Detta vill vi göra bland annat genom att slå vakt om det minsta antal undervisningstimmar som de sfi-studerande har rätt till.
Vi vill att sfi-undervisningen tydligare kopplas till olika människors förkunskaper och att undervisningen inriktas på att underlätta en snabb övergång till arbetslivet. Vi vill därför avsätta medel för utvecklings- och försöksverksamhet.
Arbetslösheten är hög bland den svenska befolkningen, men den är enligt Svenskt Näringslivs prognos störst bland ungdomar och har ökat med 30 procent. Vi har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa. Endast Spanien ligger sämre till. Under 2010 kommer ungdomarna att svara för 43 procent av den totala arbetslösheten i Sverige. Det är ytterst upprörande, och regeringen gör ingenting.
Det är helt klart att regeringen inte tar den enorma arbetslösheten och den omstrukturering som pågår på allvar utan enbart hänvisar till att marknaden ska lösa krisen. Ingen mer än regeringen tror på detta.
För säkerhets skull yrkar jag än en gång bifall till reservation 3.