Fru talman! När det gäller yrkesutbildning och utbildning över huvud taget är det en regerings uppgift att ligga före så att man kan planera i god tid för de förändringar och för de utmaningar som samhället och omvärlden skapar för oss och så att man kan trygga vår välfärd och vår utbildning.
Därför är det desto mer beklagligt när man ser hur regeringen agerar i efterhand hela tiden. Det första som regeringen gjorde när den kom till makten var att skära ned resurserna till komvux, mer än vad som hade planerats på något sätt. Alla som hade ett litet öra vid marken och som hade någon som helst kontakt med kommunerna ute i landet hörde det ramaskri som gick genom Kommunsverige över de nedskärningar på komvux som helt oväntat drabbade kommunerna när alliansregeringens första budget lades fram.
Sedan har regeringen alltid försvarat sig med att alla har skurit ned tidigare. Visst är det så. Det är ingen som diskuterar det. Men det oväntade dråpslag som drabbade komvux var inte alls planerat, och det var inte någon som hade förutsett det.
Det är det som jag menar med att ha beredskap för oväntade situationer. Dagens finanskris och ekonomiska kris har varit väldigt svår att förutse. Men därför gäller det att ha resurser i beredskap.
Sedan är det väldigt trevligt att en del satsningar på yrkesvux har ökat lite grann i alla fall. Men man kommer inte upp i de nivåer som fanns tidigare. Det är det som är beklagligt, och det är det som är farligt när vi nu går in i vad som kan bli den värsta lågkonjunkturen på väldigt länge. Jag hoppas att den inte går så långt att den slår 90-talets kris. Men det finns väldigt många prognosmakare som menar att den kommer att göra det. Då har vi en regering som för en politik som haltar efter och som försöker hinna med men som bara kommer i efterhand.
Vi har flera gånger tidigare i dag diskuterat frågan om resurser till kommuner och landsting som man inte är beredd att ge 2009. Man har inte förstått verkligheten. Man verkar inte ha tillräckligt många politiker och förtroendevalda i ledande ställning hos regeringen som har erfarenhet av kommunekonomi och av hur det ser ut ute i verkligheten utan som bara kännare till riksdagens kammare och Rosenbad. Det är det som gör mig orolig när vi debatterar vuxenutbildning.
Från Miljöpartiets sida ser vi nämligen i stället möjligheterna. Vi har ända sedan alliansregeringen tillträdde försökt vinnlägga oss om att balansera våra budgetalternativ tydligt. Vissa av skattesänkningarna har vi tagit till oss. Vi har samtidigt gjort satsningar och gjort det med en ekonomi i balans. Det är nämligen viktigt långsiktigt att ha en ekonomi i balans. Det visar inte minst denna kris.
Samtidigt måste man se utmaningen som man kan använda konstruktivt framåt. Då handlar det om att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi har väldigt stora behov när det gäller till exempel allmännyttans hyresfastigheter över hela landet. Det skulle vara fantastiskt att nu utnyttja detta genom att renovera dem och satsa på dem.
Därför har vi reservation 4 på denna punkt där vi framför att vi vill utnyttja komvux och yrkesvux resurser för att utbilda fler arbetare och samtidigt sätta i gång ett rejält upprustningsprogram.
Regeringen vill varken rusta upp hyreslägenheter eller satsa rejält på komvux och yrkesvux, utan det blir pluttar, små bitar här och var. Detta är bakåtsträvande. Man tar inte tag i problemet ordentligt för att man verkar vara så upptagen med andra saker.
Vi vet om klimatutmaningen, vi vet att vi måste minska energiförbrukningen, vi vet att vi måste bygga om våra bostadsområden, och vi vet att vi måste utbilda våra ungdomar, särskilt i en situation då de inte får arbete och då det inte finns jobb. Då ska vi satsa framåt och satsa mycket mer på utbildningen. Då menar vi att vuxenutbildningen måste få de resurser som behövs.
Även i moderatstyrda Stockholms stad var det många fler som sökte till komvux redan för ett år sedan än vad det fanns platser när man tagit konsekvenserna av de statliga nedskärningarna. Då är det viktigt att vi har en regering som satsar framåt och som kan se längre än näsan räcker. Jag måste tyvärr konstatera att vi inte har det i dag. Det är bedrövligt. Man duckar i klimatfrågan, man duckar när det gäller behovet av att upprusta våra bostadsområden, och man duckar framför allt när det gäller utbildningen och säger att det räcker med de få resurser som man anslår.
Som jag sade tidigare yrkar jag bifall till reservation 4 från Miljöpartiet.