Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande UbU10, vilket jag gör med glädje. Det handlar nämligen om en utveckling av regeringens politik inom vuxenutbildningsområdet.
Herr talman! I en tid av ekonomisk avmattning krävs en politik som förmår möta nedgångar och bygga för framtiden. Alliansregeringen har tidigare genomfört en rad reformer som fått fler i arbete och minskat utanförskapet och därmed också fått nationen att stå ganska stadig för att möta den nuvarande internationella krisen.
Att fler har kommit i arbete har stärkt de offentliga finanserna. Vi har haft en stärkt ekonomisk position inför den nuvarande konjunktursvackan. När den sedan kom kunde alliansregeringen redan i höstas presentera en utbildningspolitisk reform i statsbudgeten för att minska effekterna av konjunktursvackan: ett paket i tre delar som syftade till att utöka och uppvärdera yrkesutbildningen.
Inriktningen har varit att fokusera på yrkeskurserna. Det ska vara möjligt att utbilda sig till bilmekaniker, undersköterska eller byggnadsarbetare även efter att man har fyllt 20 år. Regeringen har också underlättat för dem som vill växla från teoretiska utbildningar till yrkesutbildningar. Det är en unik satsning med en förstärkning på 1,2 miljarder kronor under en treårsperiod.
Dessutom tillför regeringen ytterligare 2 000 platser på den gymnasiala lärlingsutbildningen och skapar en egen högskola för den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Sammantaget satsar vi 1,8 miljarder kronor under de kommande tre åren.
Om vi går tillbaka till att enbart tala om den svenska kommunala vuxenutbildningen kan man konstatera att den alltsedan den infördes haft en teoretisk profil. Att läsa vanliga gymnasiekurser i matematik och engelska eller samhällskunskap är möjligt inom hela vuxenutbildningen, men kommunerna har ofta ett för litet utbud av yrkeskurser. Orsaken är att yrkeskurser ofta är väsentligt dyrare att anordna, bland annat på grund av behovet av särskilda utbildningslokaler. I kristider är det inte tillräckligt bra.
Statsbidraget till komvux har dragits ned i ett par omgångar sedan 2002, först av den socialdemokratiska regeringen, och sedan minskade alliansregeringen det ytterligare något. I rätt tid och för att möta en efterfrågan satsar nu alliansregeringen på fler platser i vuxenutbildningen. Vi måste utnyttja tillfället att satsa mer på yrkeskurserna. Det ska vara möjligt att utbilda sig till bilmekaniker, undersköterska eller byggnadsarbetare också efter det att man har fyllt 20 och inte längre går i gymnasiet.
Det ska också vara möjligt för dem som har läst en studieförberedande utbildning att växla om och kunna få en gymnasial yrkesexamen. Utbildningen ska präglas av stor flexibilitet och bygga på vad den enskilda eleven redan kan.
Herr talman! Som sista talare i denna debatt om detta betänkande tillåter jag mig en liten, liten filosofisk utvikning, men med stark koppling till dagens betänkande.
Vi får ofta höra att alliansregeringen inte gör någonting alls. Man kan ägna sig åt att gå till Svenska Akademiens ordlista och slå upp ordet "ingenting" om man vill eller "inte någonting". Jag lämnar åt kammarens ledamöter att göra det efter den här debatten. Möjligen vet redan en och annan vad ordet betyder.
Tillbaka till betänkandet. På tre år fördelas 1,2 miljarder kronor av alliansregeringen. Frågan är om det är ingenting. År 2009 är resursförstärkningen på 200 miljoner med en start inför höstterminen. Är det ingenting? År 2010 satsar alliansregeringen 400 miljoner och slutligen 2011 tillförs 600 miljoner kronor för att skapa nya platser inom yrkesinriktad vuxenutbildning.
I antal platser innebär det en förstärkning med 2 133 platser under 2009, 4 265 platser under 2010 och 6 587 platser under 2011. Frågan är om det är ingenting.
Dessutom satsar naturligtvis regeringen ytterligare. Till åtgärder för jobb och omställning tillskjuter man pengar som motsvarar 3 200 platser ytterligare under 2009, 3 900 platser under 2010 och 1 600 årsplatser under 2011. Går det att beskriva som ingenting? Tveksamt.
Regeringen har varit lyhörd för situationen på arbetsmarknaden. Med en ökad efterfrågan tillskjuter vi därmed pengar för att tillmötesgå behov och efterfrågan. Kopplingen är kristallklar.
Vuxenutbildningen har en viktig roll i kristdemokratisk utbildningspolitik, för den som talar om frihet att välja måste också tryggheten att kunna välja om och välja nytt finnas med. Grundläggande vuxenutbildning ska kunna ge vuxna sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och arbetslivet. Det ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier.
Den gymnasiala vuxenutbildningen å sin sida syftar till att ge vuxna kunskaper och färdigheter motsvarande en nivå som ungdomar kan få i gymnasiet. Gymnasieskolan slår i dag ut var tredje elev, varannan elev med utländsk bakgrund. Givetvis ska dessa ha rätt till komvux. Kristdemokraterna vill att komvux ska kunna vara andra chansen, inte den enda chansen, för det är precis så det har blivit.
Herr talman! Förutom detta har vi haft synpunkter på sfi. De tre oppositionspartierna är lite bekymrade över sfi, och det är en oro som vi delar. Skolverkets statistik över sfi-undervisningen ger en ganska nedslående bild. 60 procent av eleverna når inte målet.
Även här har alliansregeringen naturligtvis visat på en kreativ handlingskraft. Förra året satsade regeringen på ett sfi-lyft med sju åtgärder för att förbättra svenskundervisningen för invandrare, en mycket viktig satsning. Vi avvaktar utvärderingen av de här satsningarna innan vi eventuellt kan komma med kompletterande åtgärder.
Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att Sverige har intagit en tätposition i västvärlden i fråga om satsningen på vuxenutbildningen. Just nu är det mycket på gång i vuxenutbildningssektorn, vilket också framgår av betänkandet. Alliansregeringen satsar för att förbättra vuxenutbildningen. En väl fungerande och lätt tillgänglig vuxenutbildning är ett sätt för oss att förverkliga vår vision om ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
(Applåder)