Herr talman! Det påfallande när det gäller reservofficerare är att det finns många som vill utbilda sig och ha både en militär och en civil kompetens. Problemet är att de i allt större utsträckning inte utbildas och rekryteras av Försvarsmakten. Jag är helt övertygad om att bristen på incitament hos Försvarsmakten som arbetsgivare just är kopplat till om man kan använda dem eller om man inte kan använda dem, eller rättare sagt: Har jag garantier för att kunna använda de officerare jag utbildar i den nu viktigaste uppgiften i Försvarsmakten?
Enligt min mening är det fullständigt självklart att den kopplingen finns. Om Socialdemokraterna har ställt sig bakom ett förslag där yrkesofficerare inom ramen för sin tjänst också tvingas delta i arbete utomlands, varför ska det inte vara likadant för reservofficerare?
Jag beklagar den lite passiva attityd som Marie Nordén intar när det gäller huruvida fall av trakasserier ska anmälas av personalansvarsnämnden eller inte. Det ligger i sakens natur att de brott och förseelser som det är fråga om väldigt ofta handlar om bötesstraff. Det är väl i och för sig lika klandervärt som ett brott som ger fängelse som påföljd. Det går då inte att huka bakom lagen om offentlig anställning eller bakom vad Justitieombudsmannen säger.
Det är vi som sitter här som stiftar Sveriges lag. När lagen är felaktig och inte stämmer med våra värderingar har vi makten att ändra den. Jag konstaterar att Socialdemokraterna inte är beredda till detta. Det beklagar jag djupt.