Herr talman! Hans Göran Franck har i en
interpellation till statsministern frågat om denne är
beredd att revidera sin uppfattning om faran av
fascism och högerextremism i Italien samt vilka
politiska initiativ och åtgärder statsministern anser
är påkallade för att bekämpa nyfascism och
högerextremism i Europa. Statsministern har bett
mig att besvara interpellationen.
Herr talman! I det italienska valet den 27 och 28
mars vann den allians som består av högerpartierna
Forza Italia, Alleanza Nazionale och Lega Nord en
majoritet i parlamentet. Silvio Berlusconi fick som
ledare för det största partiet, Forza Italia,
presidentens uppdrag att bilda regering. Den nya
regeringen, i vilken ovan nämnda tre partier ingår,
har nu tillträtt.
Alleanza Nazionale är arvtagare till Movimento
Sociale Italiano (MSI), som i sin tur är arvtagare till
Benito Mussolinis fascistiska rörelse. Trots att
Alleanza Nazionale gjort vissa försök att distansera
sig från sitt fascistiska arv tyder flera uttalanden på
att kopplingen ännu är aktuell.
Herr talman! Det finns anledning att oroas när
extremistiska partier, vars ideologiska grundval
inte bygger på demokratiska värderingar, får
framgångar i politiska val. Detta gäller oavsett vid
vilken ytterpunkt på den politiska skalan dessa
partier befinner sig. Detta var innebörden i
statsministerns kommentar strax efter det att
utgången av de italienska valen stod klar.
Det går att dra olika slutsatser av valet i Italien. En
slutsats är att valutgången är ett resultat av de
senaste årens dramatiska politiska utveckling i
landet. De traditionella politiska partierna har
drabbats av en djup förtroendekris, som det kanske
kommer att ta tid att övervinna.
En annan slutsats, och kanske den viktigaste, är att
den italienska demokratin har visat förmåga till
förnyelse inom det demokratiska systemets ramar.
Det pågår i Italien en uppgörelse med det förflutna.
I flera fall har rättegångar ansetts motiverade,
vilket har fått stor uppmärksamhet både i Italien
och i omvärlden. Nya partier har bildats, och
etablerade partier har försvunnit. Landets politiska
system har utsatts för stora påfrestningar, men de
demokratiska principerna har inte ifrågasatts.
De italienska valen genomfördes på ett
demokratiskt sätt i enlighet med de nya vallagar
som antogs i en folkomröstning förra året.
Resultatet visade att det nyfascistiska, eller
postfascistiska, partiet Alleanza Nazionale ökade
sin röstandel till ca 13 % av rösterna, vilket är
oroande. Resultatet ledde samtidigt till att det
partipolitiska mönstret i Italien förändrades i en rad
andra avseenden. Att partistrukturer förändras i ett
demokratiskt land är inget onormalt, även om
omvälvningen i Italien gått snabbare och varit mer
dramatisk än på andra håll. Att extremistiska
partier, till höger och till vänster, ibland vinner
framgångar på grund av väljarnas missnöje med
traditionella och demokratiska partier är förvisso
inget unikt för Italien.
Herr talman! Det finns skäl att hysa stark oro för
och aktivt motverka de extremistiska och
odemokratiska strömningar av olika slag som under
de senaste åren kommit till uttryck i Europa.
Extremism, fascism och rasism har ingen plats i
dagens eller framtidens Europa. Därom är vi alla
eniga. Samtidigt finns det anledning att ta fasta på
demokratins förmåga att motstå angrepp och
förnya sig. Det var trots allt bara en minoritet av
de italienska väljarna som röstade på extremistiska
partier.
Jag är övertygad om att det bästa sättet att
motverka extrema politiska partier och ideologier
är genom öppenhet, fri debatt och -- inte minst -- ett
samarbete över gränserna som gynnar ekonomiskt
framåtskridande och känslan av samhörighet. Jag
är övertygad om att detta också är vad det stora
flertalet av det italienska folket föredrar och att de
därför förväntar sig att deras politiska partier
kommer att sträva efter detta.