Herr talman! Jag förstår inte vad Hans Göran
Franck har emot dialog och debatt. Detta är ju
demokratins verktyg. Jag blir något förundrad.
Det som Hans Göran Franck säger om
statsministerns uttalanden är grundläggande
felaktigt. Statsministern bagatelliserade på intet
sätt oron för valutgången i Italien. Jag har läst hans
uttalanden mycket noga, och det fanns ingenting av
detta. Statsministern tillät sig -- och det får Hans
Göran Franck finna sig i -- att peka på extrema
krafter på båda sidor av spektrumet. Det är alldeles
nödvändigt att i den historiska utveckling som vi
befinner oss i, Hans Göran Franck,
uppmärksamma också sådana krafter, därför att de
tyvärr även ingår i förening i vissa av oss
närliggande länder. Det finns ett nytt fenomen i
Central- och Östeuropa som kallas röd-brun
extremism. Det kan vi inte och får vi icke blunda
för.
Den allvarliga fråga som Hans Göran Franck sedan
kommer in på i sitt inlägg, och som jag tycker att vi
skall ta på stort allvar, är hur vi skall förhålla oss.
Som jag ser det befinner vi oss i dag gudskelov i en
väsentligt annorlunda situation än den som Europa
befann sig i på 30-talet. Vi har det europeiska
enhetsverket som har skapats efter andra
världskriget. Det finns Europarådet, ESK och den
europeiska unionen med sina principer, med sina
domstolar och med sina grundläggande dokument.
Det som vi självfallet skall göra i dag, och det som
den svenska regeringen kommer att göra och gör,
är att vi utgår ifrån att Italiens regering och alla dess
medlemmar skall följa de grundläggande
principerna i såväl Europarådet som ESK och den
europeiska unionen. Den förhoppning och det
bestämda krav som jag uttalar här i dag är att det är
enligt dessa principer som den italienska regeringen
skall arbeta. Gör den inte det, får vi naturligtvis då
ta ställning och se hur vi skall agera. Men detta
måste vara den grundläggande utgångspunkten.