Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
I alla tider har människor rört sig. Drivkraften har varit densamma: nyfikenhet, att få det bättre eller att överleva.
Utvecklingen har gjort att det nu går att röra sig fortare och längre. Det har naturligtvis inte varit helt friktionsfritt, men det har skapat utveckling. Idéer har fötts, erfarenheter har vunnits, kärleksband har knutits, handeln har utvecklats och människor har fått en fristad. Där människor kan röra på sig har kulturell och ekonomisk tillväxt skapats. Vi vet att samhällen som präglas av öppenhet och tolerans är mer innovativa, och i dagens värld av global konkurrens är Sveriges innovationskraft en viktig faktor för framgång.
Men det är inte konstigt att människor blir lite avvaktande när det kommer nya människor till deras land. Det okända känns alltid lite farligt, men när man väl har bekantat sig en stund brukar den känslan försvinna.
Utredningar har konstaterat att rörlighet skapar tillväxt rent ekonomiskt. När människor flyttar från ett land till ett annat ökar handeln mellan dessa länder. Egentligen är det inte så konstigt utan ganska självklart. Man behärskar språket, har god kunskap om hur man gör affärer i sitt hemland och har kontakter där.
Öppenhet och rörelse av kapital, varor, tjänster och människor har gynnat Sverige. Vår välfärd har skapats av att vi som land varit öppna. Människor har kommit till Sverige när vi själva inte har haft tillräckligt med arbetskraft. Vi har med framgång sålt våra varor och tjänster över hela världen.
Herr talman! Vi har en väl förankrad princip i vår utlänningslagstiftning, och den är att det är skyddsbehovet som är avgörande. Det innebär att vi inte vet hur många som kommer till vårt land utan att vi är beroende av hur omvärlden ser ut.
Vi kan naturligtvis till viss del försöka påverka genom att bistå med hjälp i närområdet - det gör vi - och påverka EU:s medlemsstater att ta emot fler flyktingar. Sverige ska inte göra mindre, utan det är andra länder som ska göra mer.
Det faktum att vi inte fullt ut kan styra mängden skapar naturligtvis många utmaningar för stat, landsting, kommuner och det civila samhället. Därför är det viktigt att lyssna på alla dem som berörs av att människor kommer till vårt land. Det gäller i allra högsta grad våra medborgare men även inom politiken våra kommunala kolleger. Det är de som ska se till att det finns bostäder, fungerande skola och barnomsorg och som genom försörjningsstödet har det yttersta ansvaret för människor.
Vi har alltså en hemläxa att göra. Vi måste bättre kunna ge svar på hur vi löser bostadsbristen. Vi måste bättre kunna ge svar på hur kommunerna får förutsättningar att bättre ta emot våra nyanlända. Vi måste bättre kunna ge svar på hur vi fortare får dessa människor i arbete.
Vi upplever nu att många asylsökande knackar på vår dörr. Men låt oss ha fokus inte på antalet utan på att så fort som möjligt få dem i arbete. Vi behöver det, för inom tio år kommer alla kommuner i Sverige - inklusive Stockholm - att ha ett minskande antal människor i arbetsför ålder, alltså mellan 16 och 64 år.
När jag engagerade mig politiskt i Moderaterna var det för att jag tror på människan, på hennes kraft att i frihet skapa ett gott och bra liv för sig själv och för andra och på ett samhälle där vi kan göra våra egna val men också ta konsekvenserna av valen. Ansvarstagande, flit och hederlighet måste löna sig. Den som håller sig på rätt sida av lagen, studerar och arbetar måste få utdelning. Synen att varje människa är en tillgång måste råda.
Utifrån vår moderata ideologiska grund kan därmed svaret aldrig bli en stängd dörr. Därför väljer vi moderater att sätta människor före siffror. Gör man tvärtom och talar om hur många som får komma måste man också när kvoten är fylld vara beredd att skicka människor i döden eller tillbaka med risk för tortyr och våldtäkt. Det är något som jag inte kan tänka mig att göra.
Vi har några mörka inslag i vår svenska historia. Baltutlämningen 1945 och 1946, då vi utlämnade människor till Ryssland som hade kommit till oss för att söka skydd, är ett. Låt oss aldrig uppleva det igen.
Vi kommer de närmaste åren att stå inför utmaningar på grund av att många asylsökande beräknas komma till Sverige. Men det kan vara bra att veta att vi i Sverige och i Europa inte är de som är mest belastade. Jag tycker att siffrorna på antalet som kommer från Syrien är ganska belysande. EU tar emot 216 000, närområdet 3 ½ miljon, och så finns det 6 ½ miljon internflyktingar.
Herr talman! Vi föreslår i betänkandet att regeringen tillsätter en offentlig utredning för att lämna förslag på ett hållbart och flexibelt system för mottagande av asylsökande och nyanlända som främjar en snabb etablering på arbetsmarknaden.
Vi tycker också att det är viktigt att planeringsförutsättningarna för kommunerna förbättras och att mottagandet fördelas jämnare mellan Sveriges kommuner. Om man agerar rätt kan nyanlända vara en resurs för kommunerna. Vid samtal med kommunala företrädare påtalas ofta hur svåröverskådligt ersättningssystemet är för dem. Vi behöver göra det enklare.
Den beräknade kostnadsutvecklingen på framför allt område 1:2 Mottagande beror naturligtvis på att det kommer många fler människor till Sverige just nu men också på att det i Migrationsverkets mottagningssystem finns människor som inte borde vara där.
Där finns de som fått bifall men ännu inte blivit kommunplacerade och de som fått avslag men inte frivilligt lämnat landet. Eftersom de sitter fast i mottagningssystemet måste Migrationsverket upphandla nya platser, som är fyra gånger dyrare. De som har fått avslag och inte lämnat landet kan på sikt också riskera att rubba förtroendet för hela asylprövningen. Det måste vara skillnad på ett ja och ett nej.
Polisen är den myndighet som har ansvaret att utföra utvisningar av dem som inte frivilligt lämnar landet. Polisen har ett uppdrag att verkställa fler utvisningar, men i stället har man under årets första månader utvisat 17 procent färre än man gjorde 2013. Man borde kanske överväga om inte polisen ska ha samma roll som den har enligt annan lagstiftning, alltså i samband med LVU eller när psykiatrin eller kronofogden behöver göra saker. Där står polisen för handräckningen. I utlänningslagstiftningen överlämnas hela ärendet till polisen, medan kostnaderna ligger kvar på Migrationsverket. Det finns alltså inget ekonomiskt incitament för polisen att arbeta med denna typ av ärenden.