Fru talman! Först och främst upprätthålls Dublinförordningen relativt bra i dag. Jag var hos Migrationsverket senast förra veckan, och de sa att Italien nu har börjat ta fingeravtryck på ett helt annat sätt än vad de har gjort tidigare, till exempel. Det har redan blivit lite bättre.
Markus Wiechel pratar om att människor ska stanna i närområdet. Jag vet inte om han lyssnade på Maria Ferm när hon talade tidigare. Det är ju så det ser ut i närområdet. Människor får inte ens komma in.
Jag hörde en liknelse häromdagen som jag tyckte var ganska bra. Om det brinner i ett hus måste människor kunna ta sig därifrån. Om någon då släpper in några stycken i trädgården och säger att här kan ni vara, och så börjar det bli vinter och kallt och du då bor i ett slott där människorna kommer och knackar på, då vill du inte släppa in dem, utan du vill först tvångsskicka dem tillbaka och sedan kasta smulor in i elden så att de har något att äta.
Jag förstår det inte över huvud taget. Det är helt orimligt.
Vad gäller kostnader påpekade Mikael Cederbratt tydligt tidigare att ni ju inte har en finansierad budget. Ni har inget svar på hur ni ska hantera de 13 000 som redan har uppehållstillstånd och som sitter på våra boenden i dag. Ska de få stanna? Ska de åka hem? Ska deras anhöriga få komma?
Vad ska ni göra med de 11 000 som har verkställighetshinder och sitter på asylboenden? De har ingenstans att åka.
Hur ska ni kunna sparka personal, säga upp lokaler och minska kostnaderna på det sätt som ni har i er budget? Det är helt orealistiskt, och jag skulle gärna se att Markus Wiechel svarade lite utförligare på det.
Framför allt vet ju Markus Wiechel att man har stängt gränserna. I Libanon är ungefär var fjärde person i dag en flykting från Syrien.
Jag tror inte att du, Markus Wiechel, är särskilt dum. Jag tror att du förstår det här precis, så vad menar du? Ska de vara i Syrien? Ska de vara kvar i det brinnande huset?