Herr talman! Hans Göran Franck har ställt ett antal
frågor till mig angående bl.a. den kommande
folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i
EU.
Hans Göran Franck undrar inledningsvis om det
endast kommer att bli ja- och nej-alternativ i
folkomröstningen samt om resultatet kommer att
följas. Som tidigare angivits i denna kammare
kommer statsministern att kalla till
partiledaröverläggningar i folkomröstningsfrågan
när ett färdigt avtal föreligger, eller vi har en klar
uppfattning om när så kommer att bli fallet. Dessa
överläggningar kommer att bli avgörande för
förläggning och utformning av folkomröstningen.
Regeringens mening i denna fråga är att det bör bli
två klara alternativ. Som regeringen förklarade
redan i regeringsdeklarationen den 4 oktober 1991
skall utslaget självfallet följas.
I sin interpellation redovisar Hans Göran Franck
sin starkt negativa uppfattning om följderna av ett
svenskt medlemskap. Hans Göran Franck frågar
sedan vilka nackdelar regeringen kan redovisa med
ett medlemskap i EU. Jag avstår från att, lösryckt
från sitt sammanhang, i detalj kommentera alla de
påståenden Francks interpellation innehåller. Ifrån
åtskilliga debatter i denna kammare är det allmänt
bekant att jag inte delar Hans Göran Francks
negativa beskrivning.
Då det gäller den övergripande värderingen av ett
medlemskap och de eventuella problem som kan
finnas vid ett medlemskap vill jag i stället hänvisa
till att jag med stor tydlighet har redogjort för detta
vid inledningen av förhandlingarna den 1 februari i
Bryssel. I just förhandlingsprocessen försöker vi nu
tillse att Sverige får tillfredsställande lösningar på
de problem som vi anmält. Jag har ingen anledning
att tro att vi inte skulle lyckas med detta.
Jag vill också påminna Hans Göran Franck om att
Utrikesdepartementets handelsavdelning
fortlöpande ger ut grönböcker som redovisar
konsekvenser av ett medlemskap. Dessutom skall
de sex konsekvensutredningarna, som inom en
nära framtid kommer att presentera sina
betänkanden, beskriva konsekvenserna av såväl ett
medlemskap som ett utanförskap.
I sin fjärde fråga undrar Hans Göran Franck vilken
beredskap som finns i händelse av ett nej och vilken
plan det finns för att då tillvarata svenska intressen.
Alla ansträngningar inriktas nu på att förhandla
fram ett bra avtal och åstadkomma ett ja i
folkomröstningen. Skulle det trots detta bli ett nej,
framstår EES-avtalet naturligen som basen för vår
anknytning till Europa. Detta avtal är viktigt men
kommer enligt min mening inte att räcka i det långa
loppet.
Ett nej i folkomröstningen skulle innebära att vi i
Sverige inte finge del i flera viktiga
samarbetsområden inom EU. Dessutom skulle vi
avstängas från möjligheterna att effektivt tillvarata
viktiga nationella intressen i det fördjupade
europeiska samarbetet.
Det är ett av de viktigste skälen för att Sverige,
genom ett medlemskap, vill delta fullt ut och få
rösträtt i det nya Europa. Att stå utanför skulle för
Sveriges del betyda ett fortsatt demokratiskt
underskott. De negativa effekterna för välfärden
och de politiska konsekvenserna av en sådan
händelseutveckling skulle innebära allvarliga
påfrestningar för det svenska samhället.
Slutligen frågar Hans Göran Franck på vilket sätt
regeringen avser, med minskade skatteinkomster,
att finansiera de merutgifter för statskassan som
följer av ett medlemskap.
Det stämmer att ett medlemskap kommer att
innebära att Sverige varje år kommer att bidra till
EG/EU:s budget. Det är dock mer komplicerat än
så. Vi får vid ett medlemskap betydande
återflöden, framför allt i form av bl.a.
jordbruksstöd och medel från strukturfonderna.
Dessutom kommer Sverige att kunna spara
åtskilliga miljarder genom de slopade
gränskontrollerna och valutaväxlingskostnaderna.
Än viktigare än dessa statiska effekter är givetvis de
dynamiska effekterna på svensk ekonomi av ett
medlemskap. Den stabilitet som ett medlemskap
innebär kan väsentligt bidra till att öka
investeringar och trygga arbetsplatser i vårt land.
De ökade statsinkomsterna till följd av en bättre
ekonomisk utveckling kan bli betydande.
Därför är det också min bestämda uppfattning att
ett utanförskap skulle bli betydligt dyrare än ett
medlemskap.