Fru talman! Den sistnämnda frågan om möjlighe-
ten att ha ett särskilt inkomstslag för fallskärmar har
undersökts. Slutsatsen har blivit att det i praktiken är
ogörligt. Hur önskvärt vi än kan tycka att det vore är
det i praktiken förmodligen omöjligt att göra den
åtskillnaden mellan vad som är fallskärmar och vad
som är någonting annat. Jag tror inte att det är en
framkomlig väg.
Däremot delar jag Per-Ola Erikssons oro över vil-
ka effekter detta kan få för avtalsrörelsen. Det är klart
att detta inte underlättar den. Jag kan bara uttrycka en
förhoppning om att det hos de aktörer som förhandlar
finns en större ansvarskänsla och en större känsla för
landets väl och ve än vad vi har sett uttryck för i en-
staka exempel under senare tid.
En idé som både Lennart Daléus och Per-Ola
Eriksson för fram är att inbjuda till överläggningar
med näringslivet, Industriförbundet eller andra.
Spontant vill jag säga att idén är väl värd att begrun-
da. Jag skall ta med mig den härifrån, diskutera med
mina kolleger i regeringen och pröva förslaget i posi-
tiv anda. Vi får återkomma till vilken slutsatsen blir.