Fru talman! När det gäller astronauter är det ett positivt besked, i alla fall muntligt här, att regeringen inte har något emot att Rymdstyrelsen dirigerar mer pengar till just astronautprogrammet. Det finns nämligen en mycket stark koppling mellan hur mycket pengar som går till ett program och hur många astronauter man får skjuta upp, i alla fall via Esa. Vad gäller jämställdhetsperspektivet har vi ju haft en svensk man i rymden men än så länge ingen svensk kvinna.
När det gäller detta med att fokusera på jorden först tycker jag att man tänker fel. Vi ser en enorm nytta för jorden med vår rymdverksamhet, men det är inte det som är huvudsyftet utan just de positiva bieffekter som kommer ut av detta. Solceller utvecklades till exempel i rymdverksamheten för att man skulle kunna ha saker uppe i rymden och ändå ha en energikälla till dem. Vi har nu enorm nytta av solceller på jorden, men det var inte därför man gjorde dem. Man skickade inte upp någonting för att satsa på jorden och få fram solceller, utan det blev en positiv bieffekt som nu kan ha en otrolig påverkan på vår planet.
Det är samma sak med satelliter; från början togs de inte fram och skickades upp för att man skulle få bra klimatdata, men det är det vi kan få från dem nu. Det är därför vi ska sikta utåt och utforska. De grejer vi behöver uppfinna för att utforska solsystemet kommer vi att ha enorm nytta av på jorden, och det kommer att vara saker som vi inte har en aning om i dag som kommer att få denna positiva effekt. Det är därför det är viktigt att inte ha ett för snävt perspektiv på rymdverksamheten.
Det andra svarta hålet gäller privat bemannad rymdfart. Det behöver ju inte bara vara astronauter som går upp via Esa, Nasa eller annat, utan vi börjar nu se en privat rymdindustri växa fram. Vi såg det stora genombrottet 2004, när Ansari X Prize utdelades och Spaceship One blev den första privata rymdflygningen. Den köptes sedan av Richard Branson och blev Virgin Galactic, som nu ligger nära att ha de första turisterna.
Vi ser även andra företag, som Blue Origin, som kommer att satsa på detta. Det gäller bland annat det vi kallar turister, men det kommer också att vara mycket forskare och andra som åker upp. I början kommer det naturligtvis att vara jättedyrt att köpa en biljett till detta, men det blir - som mycket annat - billigare när det används. Jag träffade för några veckor sedan en representant för just Blue Origin, som har sin huvudsakliga bas i Texas, och frågade om det över huvud taget finns någon möjlighet att de skulle vara i någon annan del av världen. De sa: Absolut, det är vi mycket intresserade av!
Varför skulle de inte kunna vara i Sverige? Men då behöver det vara mycket tydligare. Man kanske inte ska kalla det här området ett svart hål i rymdstrategin, men det är ett grått hål. Det är nämligen väldigt luddiga skrivningar om detta. Det finns skrivningar om privat bemannad rymdfart och investeringar i dessa, och det är bra. Men när det sedan kommer till slutklämmen hur det ska utredas och så vidare är det många ord som "om" och "kanske". Här borde vi vara mycket tydligare, inte minst som signal till dessa bolag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ett annat projekt som pågår inom Esa och som Esas ledning driver gäller en europeisk månbas. Ska vi ha en närvaro i solsystemet kommer månen naturligtvis att vara en central punkt för det. Detta är ju någonting som bestäms på ministermötena, så regeringen måste rimligen ha en åsikt om detta och inte bara hänskjuta det till Rymdstyrelsen, även om deras underlag naturligtvis är väldigt viktigt. När vi satte våra första fotavtryck på månen blev månen symbolen för vad mänskligheten kan uppnå. Nu har den snarare blivit symbolen för låga ambitioner inom rymdområdet - ingen människa har varit på månen sedan 1972. Det måste vi ändra på, och det kan Europa bidra till.