Fru talman! Vad gäller privat bemannad rymdfart är det som behövs en uppdatering av rymdlagen, precis som Helene Hellmark Knutsson säger. Detta kan, eller bör, man göra innan det kommer en konkret förfrågan, för just uppdateringen av den möjliggör ju för en förfrågan att komma in.
Samma sak gäller ett annat svart hål, lagstiftning om asteroidbrytning, där USA och Luxemburg har gått före. Att bryta mineraler på asteroider är någonting som har varit science fiction och synts i ett antal filmer men som nu så smått börjar bli verklighet.
Att uppdatera lagstiftningen är någonting som inte kostar en massa pengar - det är ju det som är den stora fördelen - men som kan leda till väldigt stora framtida investeringar. Det möjliggör i alla fall detta.
Så till sist svart hål nummer fem: en svensk på Mars.
Jag har själv tagit fram och jobbat med Liberalernas rymdpolitik, och inom hela rymdområdet är Mars nästa stora utforskning av solsystemet. En självförsörjande koloni på Mars skulle vara det största steg som mänskligheten hittills har tagit. Det blir plötsligt en ras som bor inte bara på en planet utan på flera planeter.
Det är i sig otroligt inspirerande; att vakna en måndagsmorgon och tänka att det är detta som pågår gör ju att man skuttar upp ur sängen. Men vi har också ett ansvar mot kommande generation att jobba för mänsklighetens långsiktiga överlevnad.
Sverige kan naturligtvis inte ha ett eget rymdprogram och bygga en egen raket och köra iväg folk till Mars, men vi kan spela en roll i detta utan stora, ökade resurser. Det kan i stället ske genom att resurser flyttas till exempel inom Esa, bort från Arianeprogrammet. Jag tycker att Sverige ska vara en del på Mars.