Fru talman! Jag tror att man skall se den insnäv-
ning som gjordes 1997 i ljuset av att Sverige hade en
väldigt stor invandring från det första Balkankriget.
Det var 70 000-80 000 människor som fick perma-
nent uppehållstillstånd. Skulle vi ha haft kvar den
gamla lagstiftningen skulle man kanske ha fått fem-
dubbla antalet. Det var inte möjligt. Då skulle Sverige
varit praktiskt taget unikt.
Men det som är annorlunda nu är att flykting-
strömmarna, om vi bortser från det temporära skydd
som vi skall ge, har minskat. Då inträder också det
som jag sade i mitt svar, att en ny situation har upp-
stått. Då kan man kanske kosta på sig att vara generö-
sare. Jag skulle inte motsätta mig att den här översy-
nen ger ett sådant resultat. Men låt den arbeta nu!
Under tiden finns det alltid humanitära skäl som
man kan åberopa om det föreligger sådana. Jag kän-
ner inte i detalj till det aktuella ärende som åberopas
här. Men ett säger ett praxisfall har kommit upp på
regeringens bord. Det var en rysk mamma i motsva-
rande ålder. Hon var mycket svårt sjuk och skulle haft
väldiga problem om hon återvänt hem till Ryssland.
Hon fick stanna av humanitära skäl. Låt oss se vad
utredningen ger. Under tiden finns möjligheten att ta
humanitära hänsyn.