Herr talman! Jag lyssnade på Marlene Burwicks anförande. Det är mycket man kan hålla med om, och det är många fina ord: Sverige ska gå först, regeringen tar frågorna på stort allvar, det är ambitiösa mål och vi ska bli duktiga på batterier och annat. Men om vi ska bli duktiga på batterier, varifrån ska mineralet komma?
Socialdemokraterna har en historia av att vara det parti som var med och industrialiserade vårt land, men det vi ser i dag är ju en avindustrialisering och att mineralföretag flyttar sina investeringar till andra länder. Om vi i Sverige ska bygga upp en batteriproduktion får vi förlita oss på smutsiga metaller från Afrika som förstör miljön och är till skada för klimatet.
Samtidigt ligger ansökningar om nya gruvor och samlar damm på Regeringskansliet, då Socialdemokraterna inte vågar fatta beslut därför att de låter sig hunsas av Miljöpartiet. Frågan är: Hur länge ska detta hålla på?
När regeringen tillträdde låg Sverige på topp-tio-listan över de mest attraktiva länderna att investera i när det kommer till mineral. När man fick förtroende en andra mandatperiod låg Sverige på plats 21. Nu ligger Sverige på plats 36. Var ska det sluta? Vi har bara fått en gruva i drift i Sverige på 20 år, trots enorma värden här och trots den enorma potentialen för landsbygden. Det handlar om nya jobb och enorma skatteintäkter, och det handlar om att minska utsläppen globalt. Vi vet att gruvdriften i Sverige förmodligen är den bästa gruvdrift som finns i hela världen, för miljön såväl som för klimatet.
Min fråga är: När ska Socialdemokraterna sluta att låta sig hunsas av Miljöpartiet, och när ska man inse att det är bättre med svenskt mineral än med afrikanskt?