Herr talman! Tack för frågan, Mats Nordberg! Som ni märker är åtta minuter alldeles för kort tid för att hinna säga allt. Jag tror att jag var inne på en del av detta i mitt anförande, men detta sätter fingret på ett av de problem i utvecklingssamarbetet som hör till mina favoriter att försöka lösa.
Kan vi ha välstånd utan fungerande institutioner eller vice versa - vad kommer först? Kolla på Sveriges historia! Den svenska historien av välståndsutveckling, när vi lyfte oss från ett ytterst fattigt land till ett av världens mest välmående, är en historia som handlar om ökad individuell frihet, rättssamhälle, demokrati och välstånd som växer fram i gemenskap. Jag är helt övertygad om att man inte kan ha ett välstånd som kommer hela folket till del utan fungerande rättsinstitutioner, som kan fungera som garanter för det personliga välståndet och de personliga friheterna. Utmaningen är att vi ofta kämpar i kontexter där ingen av dessa delar finns. Det finns inget folkstyre, ingen rättsstat och inget välstånd. Det finns fattigdom och förtryck. Det som är vår stora utmaning är att vi måste kunna jobba med flera av de här olika sakerna samtidigt.
I mitt anförande lade jag särskild tyngd på just demokrati och rättsstat men också på välståndsutveckling och att det svenska biståndet måste bli bättre på att kroka arm med näringslivet. Det handlar dels om att mobilisera större resurser, dels om att vara med och bygga välstånd.
Jag tror att det är någonting som vi både behöver och kan bli bättre på, men när vi gör det och har sådana projekt kan vi heller inte blunda för att vi måste sträva efter att det sker i samhällen där det finns institutioner som garanterar enskilda människors och företags rättigheter, det privata ägandet och folkinflytandet. Jag tror nämligen inte att man bygger ett hållbart samhälle om inte alla de här delarna finns med.