Herr talman! Det här året har inte liknat något annat, inte för dig, inte för mig, inte för Sverige och inte för världen. Den globala pandemi som har svept över så gott som varje land har satt människors liv, hälsa och ekonomi på spel. Vi vet att världen efter corona inte kommer att vara densamma som innan och att det är upp till oss att bygga tillbaka något bättre.
Vi är många som lever med de direkta konsekvenserna av pandemin. Vi kan inte träffa våra föräldrar, oroar oss för en äldre släkting och ser hur många människors ekonomiska trygghet drastiskt dras ifrån dem. Globalt ser vi hur fattigdomsbekämpningen och flickors tillgång till skola och utbildning har kastats långt tillbaka. Vi har anledning att känna oro över hur länge och hur starkt världens utveckling kommer att påverkas av det här året som gått. Men precis som alla andra typer av kriser slår inte heller den här jämlikt. Det är de redan mest utsatta som drabbas värst, och det gäller både i Sverige och i världen.
Precis som vi under hela året i denna kammare vänt på snart sett alla stenar för att ställa om sjukvården och rädda jobb, företag och försörjning måste världen och världssamfundet nu kraftsamla för att år av arbete för demokrati och mänskliga rättigheter och mot hunger och fattigdom inte ska gå förlorat. Under det här året har den extrema fattigdomen ökat för första gången sedan 1998. På bara ett år har antalet människor som lider av akut hunger fördubblats. Vi ser hur krisen riskerar att backa utvecklingen 10-15 år. Arbetet för förbättrad hälsa, tillgång till mat, minskad barn och mödradödlighet och flickors tillgång till utbildning rullas tillbaka.
Herr talman! I samhällen där de allra flesta av medborgarna lever för dagen och ur hand i mun har nedstängningar av samhället fått fruktansvärda konsekvenser. Hunger och fattigdom har satt käppar i hjulen för samhällets utveckling, och vi är många som oroas över hur lång tid det kommer att ta att vända denna utveckling. När skolor och arbetsplatser har stängt har många, framför allt flickor och kvinnor, tvingats tillbaka till hemmets fyra väggar. Om världen inte kraftsamlar nu riskerar vi en utveckling som under lång tid kommer att gå bakåt i stället för framåt.
När utvecklingen i världen går åt fel håll är svenskt bistånd och utvecklingsarbete viktigare än på mycket länge. Det vi gör och det vi väljer att inte göra kommer att få konsekvenser för en lång tid framöver. Vi står i dag inför en akut global klimatkris. Det är den rika minoritetens överkonsumtion som skapar denna kris, men det är ungdomar och människor i fattigdom som drabbas hårdast av konsekvenserna.
Organisationen Oxfam visar i sin rapport att den rikaste procenten i världen släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning. De senaste 25 åren har de rikaste 10 procenten i världen släppt ut en tredjedel av den globala koldioxidbudget som skulle göra att vi klarar målen från Paris. Den fattigaste hälften har släppt ut 4 procent av koldioxidbudgeten. Det är en helt extrem ojämlikhet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingssamarbete
Det är dags att bryta den utvecklingen. Det är dags nu att rika länder tar sitt ansvar. Vi behöver omgående strypa våra utsläpp, och vi behöver betala på vår klimatskuld genom att stödja fattiga länders omställning. Det har vi också åtagit oss i Parisavtalet.
Herr talman! Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Svenskt bistånd bygger en bättre värld. Sverige är, vad högerkrafter än vill försöka få oss att tro, ett av världens rikaste och tryggaste länder. Vi har problem, och dem ska vi lösa. Men det ska inte ske på bekostnad av fattiga människor och demokratistöd till andra delar av världen. Att stå fast vid enprocentsmålet för svenskt bistånd var för inte alltför länge sedan en självklarhet för alla anständiga partier. Men den senaste tiden verkar det vara något som fler med en alltför stor enkelhet vill förkasta.
Svenskt bistånd fungerar, och det fungerar bra. Internationella utvärderingar och jämförelser har gång på gång slagit fast att vårt bistånd är träffsäkert och når världens mest utsatta människor. Särskilt viktigt är det svenska stödet för att stärka demokratin och civilsamhället. I länder som Uganda, Zimbabwe och Tanzania, där demokratin på olika sätt utmanas och hotas, är engagemanget från Sverige och från EU en demokratisk motvikt. Det gäller inte minst gentemot diktaturens Kina som investerar mångmiljardbelopp i utvecklingsländer i utbyte mot råvaror och resurser.
Vi ska fortsätta att slå vakt om demokratins grunder. Vi ska motarbeta korruptionen och ge människor möjlighet att ta ansvar och påverka samhället. Vi ska fortsätta att kämpa för att göra världen till en bättre plats.
Bistånd är inte välgörenhet, men det är inte heller medel som ska användas för att lösa inrikespolitiska utmaningar eller för att plocka politiska poäng på bekostnad av demokratiutveckling, anpassning till dem som drabbas värst av klimatförändringarna eller mänskliga rättigheter.
Det oroar mig att allt fler partier verkar vilja ge upp tanken på att Sverige kan bidra till en bättre och tryggare värld. Det handlar om partier som ser biståndet som en utgiftspost som kan lappa och laga andra hål i en budget som annars inte går ihop. Det är som om bristen på bistånd inte skulle märkas eller som om en minskning av biståndsbudgeten inte skulle ge någon effekt på det arbete som Sverige kan bidra till genom att vi just slår vakt om ett högt bistånd.
Moderaterna har gjort till ett signum att dra från biståndet för att fylla andra hål i en budgetmotion som i vanlig ordning gör vad den kan för att de rikaste i Sverige ska kunna bli ännu rikare. Det är tragiskt, men tyvärr inte förvånande. Det är djupt sorgligt att den internationella solidariteten är så svag. När vi andra ser en värld som behöver mer hjälp och stöd än på många år vill Moderaterna skära ned på biståndet och avvika från det mål om 1 procent som det hittills funnits en bred majoritet för.
Internationellt utvecklingssamarbete
Svenskt bistånd fungerar. Och varje tänkt neddragning är inte en lek med siffror, utan det betyder att insatser för en bättre värld offras i ett politiskt spel. Det är med våra biståndspengar som barnmorskor utbildas, kvinnor ges tillgång till preventivmedel, sjukhus byggs och demokratiska institutioner skapas. Varje biståndskrona är en investering i en bättre värld. Just det gör varje krona guld värd.
Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)
Energi