Herr talman! Dessvärre är inte ansvarigt statsråd här och kan förklara prioriteringarna i budgeten, men jag hoppas att Annika Strandhäll kan ge svar på mina frågor.
Som svensk med finska rötter är jag stolt över att Sverige är en stor biståndsgivare med många bra mål för sitt bistånd. Ett av målen är att förbättra människors demokratiska rättigheter. Många områden anges: yttrandefriheten, rätten för hbtq-personer, kvinnors egenmakt och funktionsnedsattas rätt till ett jämlikt liv. Däremot nämns inte religionsfriheten i årets budget. Jag undrar om det ska ses som en mindre viktig demokratisk rättighet.
Tidigare var paradigmet att rika människors ökade tillgångar på något sätt skulle sippra ned till de fattiga. Det har dock visat sig inte vara fallet. Rapporter visar att samhällen med låga inkomstskillnader är mest jämlika och har avsevärt lägre andel fattiga.
I denna nya anda kom Agenda 2030, i vilken ett av målen är att minska ojämlikheten. Det har Sverige skrivit under på.
Ovanpå den gigantiska ojämlikheten i världen har pandemin svept fram. Vi har pratat här om alla konsekvenser av det. Regeringen har med rätta insett att det i årets budget krävs kraftfulla ekonomiska insatser, men de har delvis gått till ytterligare rutavdrag och skattelättnader som gynnar de rika.
Ingenting extra har gått till biståndet. Regeringen har inte ens tagit bort avdragen på biståndet som går till flyktingmottagning. I budgeten står det att avdragen görs i solidaritet med de länder som är avsevärt fattigare än Sverige och tar emot avsevärt fler flyktingar. Hade det inte varit en större akt av solidaritet om avräkningarna slopades och de pengarna i stället gavs som pandemistöd till flyktingläger?