Fru talman och Maria Weimer! Liberalerna står nu utanför två blocköverskridande överenskommelser inom centrala delar av svensk politik, nämligen försvaret och energipolitiken. När nu Liberalerna sågar de här överenskommelserna jäms med fotknölarna skulle det vara intressant att höra några reflektioner över hur man ser på möjligheten att över huvud taget bilda regering med någon efter nästa val. Jag antar att det ändå är målet för Liberalerna, men jag har lite svårt att se att man ska kunna samarbeta med partier som står upp för de här överenskommelserna när kritiken är så pass hård som den är från Liberalernas sida.
Som alltid vurmar Liberalerna mycket för kärnkraften. Jag välkomnar att Liberalerna med dig, Maria Weimer, som energipolitisk talesperson trots detta inte säger helt nej till förnybart utan ändå vill se sådana satsningar.
Jag välkomnar också ditt säkerhetspolitiska fokus. Jag tycker att det är ett oerhört viktigt perspektiv att ha med sig även när man talar om energifrågorna.
Men jag undrar: Varför är ni mindre oroliga för beroende av ryskt uran än av rysk gas? Varför är inte det en fråga som ni funderar på?
Det är ändå så att vissa ägare av kärnkraftverk i Sverige har haft upp till 60 procent ryskt uran i kärnkraftverken. Om Ryssland som en av världens stora exportörer av uran av något skäl skulle vilja använda sig av den påtryckningsmakten skulle det kraftigt förändra förutsättningarna för leveranstrygghet inte bara i Sverige utan också i andra delar av världen.
Varför är Liberalerna mindre oroliga för beroende av ryskt uran än av rysk gas?