Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Vi tycker väldigt bra om förnybar energi. Till skillnad från regeringen tycker vi bara att den ska byggas när den behövs och när någon vill betala för den. Vi tror inte att vi i dagsläget behöver den typ av subventioner som energiöverenskommelsen innebär.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Självklart ska vi exportera till Baltikum. Nu tror jag inte att Litauen med den elkabel som finns där nu har störst behov av vår el under varma sommardagar, när solenergin skulle kunna ge ökad export. Det Baltikum har behov av är någonting som ersätter gasen, som var en balanskraft och en reglerkraft. I dagsläget tror jag tyvärr inte att en ökande vindkraftsproduktion i Sverige skulle hjälpa de här länderna undan beroendet av rysk gas. De behöver en annan typ av elimport.
Jag är inte alls motståndare till ett sådant decentraliserat elsystem som Åsa Westlund beskriver. Jag har egentligen inga synpunkter på hur det ser ut så länge det är en fungerande marknad utan subventioner. Blir det så att vi har ett fungerande system som är decentraliserat kan det absolut vara en fördel.
Det första du, Åsa Westlund, nämnde var just uranfrågan. Jag kommer naturligtvis att fortsätta att följa den, och det utgår jag från att regeringspartiet också gör; ni har ju i nuläget ett större ansvar för svensk energisäkerhet. Skulle det ske förändringar på uranmarknaden är det klart att man måste titta på var man tar sina bränslestavar ifrån.
Just nu är jag mer orolig för Litauen och hur de ska klara sin import från Sverige när de fyra reaktorerna stänger de närmaste åren. Detta sker ju på grund av höjningen av effektskatten häromåret, som regeringen ändå får ta ansvar för. Jag tror att de litauiska energipolitiker jag har träffat också känner just den oron: Nu har vi precis byggt en kabel - vad händer med elimporten från Sverige? Det skulle jag vara lite mer orolig för om jag var baltisk politiker.