Fru talman! I förra veckan var jag i Narjan-Mar, en liten rysk stad på tundran vid Barents hav. Staden stod värd för den åttonde konferensen för parlamentariker i Barentssammarbetet. Det är ett samarbete som har pågått sedan tidigt 1990-tal. Vartannat år träffas nordiska och ryska parlamentariker för att diskutera viktiga frågor för just den här regionen.
Ett av temana för årets konferens var klimatförändringarna och klimatpolitik. Det var därför jag var där. Jag höll ett anförande och ledde en diskussion om det vi nu debatterar: det klimatpolitiska ramverket och de styrmedel och åtgärder som behövs både för att stoppa klimatförändringarna och för att möta dem.
Barentsregionen är en av de regioner i världen som är särskilt känsliga för ett varmare klimat. Här ökar temperaturen dubbelt så fort som i resten av världen. Och när tundran tinar släpps stora mänger koldioxid och metan ut i atmosfären. Tundran innehåller mer kol än vad som i dag lagras i alla träd och växter i hela världen. Det är skrämmande fakta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
Men klimatpolitik är inte lätt. Den lilla staden Narjan-Mar med drygt 20 000 invånare är uppbyggd kring oljeindustrin. Många av de som bor här, som jag mötte vid mina promenader i staden, är för sin försörjning beroende av den olja och fossilgas som pumpas upp i regionen. Att det finns gott om olja och att den är billig är tydligt, för i husen sköter man ventilationen genom att ha fönstren öppna trots att det är nollgrader ute.
Vid vårt bord på konferensen fanns dock en medvetenhet och ett intresse. Det var stort att få berätta att i Sverige har vi faktiskt lyckats minska utsläppen. I Sverige har vi lyckats komma överens, i en bred majoritet, om hur vi ska fortsätta att snabba upp vårt klimatarbete. Det ska ske med ett klimatpolitiskt ramverk, med en klimatlag och med mål för hur utsläppen ska minska både för de totala territoriella utsläppen och för vårt lands stora utmaning: utsläppen från trafiken.
Fru talman! Att införa ett klimatpolitiskt ramverk med en klimatlag var Miljöpartiets främsta vallöfte i valet 2014. När vi i Miljömålsberedningen fick vårt uppdrag strax före jul 2014 insåg vi nog alla att vi hade ett hårt arbete, många möten och politiska förhandlingar framför oss. Men nu står vi här, och sju av riksdagens åtta partier är överens.
I likhet med Johan Hultberg är jag glad och tacksam över att regeringens proposition är helt i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Regeringen och riksdagen är överens om hur denna regering och kommande regeringar ska jobba. Det ska ske med en handlingsplan i början av varje mandatperiod och årliga redovisningar till riksdagen av hur klimatarbetet går. Lagen som styr detta, klimatlagen, ska börja gälla den 1 januari 2018.
Vi har också kommit överens om målen: att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären för att därefter uppnå negativa utsläpp och att vi senast till 2030 ska ha minskat utsläppen från transporter, arbetsmaskiner, mindre industri- och energianläggningar, bostäder och jordbruk med minst 63 procent och senast 2040 med 75 procent.
Att regeringens politik går i takt med dessa mål kommer ett tvärvetenskapligt expertorgan, ett klimatpolitiskt råd, att övervaka och utvärdera. Allt detta har vi kommit överens om, och det är stort. Jag tycker att vi alla kan sträcka på oss ett tag. Jag gör det i alla fall. Nu är det tid att sluta diskutera om och i vilken takt. Nu kan vi i stället koncentrera oss på att diskutera hur det ska gå till.
Fru talman! Där tycker vi nämligen lite olika. Jag, som representant för Miljöpartiet, ett av regeringspartierna, är stolt över allt det klimatarbete som har gjorts och som görs av vår regering. Verkligheten visar att vi är på rätt väg, även om vi självklart måste göra mer.
Förra året minskade utsläppen i Sverige i den icke-handlande sektorn, det vill säga i den sektor där svensk regering och riksdag har direkt möjlighet att påverka. I trafiksektorn minskade utsläppen med 4 procent - detta trots att trafikarbetet ökade. Det handlar om mer förnybara drivmedel, fler laddstolpar och fler bilar som drivs med el på våra vägar. Det handlar också om mer pengar till järnvägsunderhåll och till cykelinfrastruktur. Detta och mycket mer har vår regering infört, och det bidrar sammantaget till att vi ska uppnå det sektorsmål som vi i dag också ska fatta beslut om. Det handlar om att utsläppen från trafiksektorn ska minska med minst 70 procent till senast år 2030 jämfört med 2010.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
Fru talman! Självklart vill Miljöpartiet snabba upp arbetet ytterligare. Vi hade gärna sett ett ambitiösare mål för trafikens utsläpp till 2030. Men vi koncentrerar oss nu på att införa de åtgärder och styrmedel som behövs. Det gäller bonus-malus vid nyinköp av bilar, som gör det billigare att köpa miljöbättre bilar och dyrare att köpa slösaktiga, törstiga bilmodeller. Det gäller reduktionsplikten, som kommer att öka andelen förnybart i våra bränslen. Det gäller mer statsstöd genom Klimatklivet och stadsmiljöavtalet. Det gäller också arbetet med den nationella transportplanen som, den här gången, äntligen måste sätta klimatet främst.
Trafiken är som sagt vårt lands stora klimatutmaning. Våra inrikestransporter står för 30 procent av Sveriges klimatutsläpp. Räknar vi in vårt flygande till andra länder pratar vi om ca 40 procent. Utsläppen från våra flygresor står i dag för en stor och växande andel av våra utsläpp. Och ändå är de helt skattebefriade. Om man kör bil får man betala koldioxidskatt men inte om man flyger. Att införa en flygskatt är både rättvist och klimatsmart.
Fru talman! I Narjan-Mar skruvade man elementen i botten och öppnade fönstren. I Sverige ökar våra klimatavtryck trots att vi har energieffektiviserat våra hus och kommit ifrån oljeberoendet i värmesektorn. Visst har vi minskat våra territoriella utsläpp sedan 1990 med 25 procent, och med den här regeringens klimatpolitik kommer vi att klara vårt 2020-mål om en minskning av de territoriella utsläppen med 40 procent. Men dina och mina klimatfotavtryck är fortfarande lika stora.
Våra utsläpp har flyttat utanför Sveriges gränser. Vår konsumtion av varor tillverkade någon annanstans i världen ökar. Hälften av våra fotavtryck finns nu i andra länder. Vi äter mer kött i dag - billigt importerat kött med större klimat- och miljöpåverkan än det svenska köttet. Vi köper mer kläder - billiga kläder tillverkade i Asien med stor miljöpåverkan. Och vi flyger mycket mer.
Vi hade i Miljömålsberedningen i uppdrag att ta ställning till om vi tyckte att ytterligare ett mål borde införas - ett mål för hur utsläppen från vår konsumtion ska minska. Vi kom inte överens där, men vi var överens om att det är upp till varje regering att sätta ytterligare mål. Miljöpartiet anser att det är viktigt att regeringen gör det. Det är viktigt med mål och åtgärder för att nå målen. Den strategi för hållbar konsumtion som vår konsumentminister Per Bolund har presenterat är ett steg på vägen.
Fru talman! Precis som har sagts tidigare i debatten ökar nu klimatutsläppen från de svenska industrierna. Det är bekymmersamt även om det är ett uttryck för att det går bra för Sverige, att orderingången till våra företag ökar och arbetslösheten sjunker.
Men i ett hållbart samhälle måste vi kunna producera saker utan att producera koldioxid. Ska vi nå vårt mål om negativa utsläpp efter år 2045 måste även vår industri bli koldioxidfri. Även om industrins utsläpp i dag framför allt styrs av EU:s handel med utsläppsrätter anser Miljöpartiet att det är viktigt att staten tar sin del av ansvaret, bland annat med forskningspengar till nya processtekniker och annat som kan ta bort utsläppen från till exempel vår stålindustri, som ju står för en stor del av våra utsläpp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
I en omställning till ett kretsloppssamhälle har vi i Sverige en stor fördel: Vi har mycket förnybart material att hämta från skogen. Det pratas mycket om bioekonomi i dag, och det är bra. Vi måste bruka skogen på ett miljö och klimatsmart sätt. Det gör vi genom att skydda våra sista naturskogar och nyckelbiotoper och bruka den skog vi ska bruka med mer hyggesfria metoder. Det gör vi också genom att använda den biomassa vi får av skogen på ett klimatsmartare sätt. Allra smartast är att bygga fler hus i trä. Därigenom får träden fortsätta att vara en kolkälla. Att framställa engångsprodukter av biomassa som snabbt eldas upp och producerar koldioxid är mindre klimatsmart.
Miljömålet Begränsad klimatpåverkan är ett av våra 16 nationella miljömål. I dagens klimatdebatt låter det ibland som att vi skulle vara tvungna att offra de andra miljömålen för att möta klimatförändringarna, särskilt målen Levande skogar och Ett rikt växt och djurliv.
Detta var dock inget vi kom fram till i Miljömålsberedningen. I enlighet med vad som står i FN:s klimatkonvention slår vi i stället fast att "utvecklingen mot en mer biobaserad ekonomi måste ske på ett sätt som inte äventyrar övriga miljökvalitetsmål". Det är en viktig och nödvändig utgångspunkt att komma ihåg.
Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet med undantag av det avsnitt som handlar om regeringens klimatarbete, där jag i stället vill yrka bifall till reservation 17 som vi har gemensamt med S och V.
(Applåder)